Ett kom-igång på det nya året
JEZZI
Idag har Jezzi mest fått fortsätta "upptäcka världen". Vi har busat med bollar, tränat koppelträning, balanserat på stenar, hittat leksaker och godis på alla möjliga ställen. Dessutom har hon tuggat sönder en tom toarulle (bättre än alla andra leksaker), hälsat på en golden retriever och en border collie, bitit matte, bråkat med Milli, och allt det där andra som händer varje dag. Hon har två attacksätt. Det första ("Tysta Döden") är att hon smyger sig fram till sitt "byte" (fot/ben/arm/stövel/hund/saker som hänger) och blixtsnabbt borrar in sina vassa tänder i vad-det-nu-kan-vara. Ibland hör man bara hur det klapprar bakom en, och då gäller det att akta fötterna, för då är fröken Vasstand igång med sina langoljärkäftar. Det andra ("Kamikazepiloten") är att hon med ett skri (aaaAAAAAA!!) kastar sig fram och hugger bytet under skäll och morr. Jag kan inte minnas att Milli hade så vassa tänder. Tydligen gör Mathias det.
Inte heller trodde jag att jag skulle träffa en hund som är hungrigare än Milli (och då pratar vi om en som fick tag på en fodersäck på dagis och åt så mycket att hon fick övernatta på djursjukhuset). Jezzi blir helt vild när hon ska få mat, hon gapar i högan sky och beter sig som om hon inte har fått mat sen hon kom till Sverige. Hon äter och dricker med så god aptit, att hon till och med lyckas få fram tävlingslystnaden i smådrickaren Milli, som i vanliga fall dricker ungefär en halv liter per dag. Men Jezzi ska minsann inte få allt vatten, tycker Milli, och så står de där och slafsar i sig vatten ur samma skål :)
Hon har också lärt sig att "stänga av" på ett bra sätt, särskilt inne i sin bur. Där kopplar hon nästan direkt av och går och lägger sig. Nätterna är heller inget problem- de första fyra dagarna tog vi ut henne på natten, men nu sover hon till 6-7 utan problem.
Vi har hittat leksaker och godis på en massa kul ställen!
Babyschäfer på väg.
Fullt ös medvetslös
Min styvmamma säger att jag är den sötaste babyn i hela världen,
och när jag blir stor ska jag bli polis. Eller vakthund! Eller drottning!!
Att sno "syrrans" ben var väl kanske ingen jättebra idé...
MILLI
Idag provade vi en lättare övning med uppletande av föremål för första gången. Hon tyckte det var jätteroligt, och det är bara helt underbart att se en hund som Milli, som i vanliga fall aldrig engagerar sig med liv och lust i något, fara iväg som en projektil genom snårskogen :) Hon tycker det är precis lika roligt med spår - jag kan knappt hålla henne när hon vet att hon ska få spåra, och jag får springa efter henne mellan träden när hon är igång.
Därefter tränade vi lite kontaktövningar, då det har blivit lite dåligt med lydnadsträningen över jul och nyår vilket märks direkt på henne. Nu gäller det att jobba upp en bra och rolig kontakt igen!
Därutöver har hon fortsatt sin nya roll som gudasnäll och tålmodig uppfostrande "storasyster" till Den Lille Vampyren. Det är så fascinerande bara att sitta och se på dem tillsammans, hur de visar varandra signaler hela tiden. Milli visar tydligt vad hon accepterar och inte, och lillan är så snabb så snabb med att slicka sig om munnen och sniffa i Millis mungipor om hon gör bort sig och går över gränsen. De kan leka i flera timmar - alltid på bägges initiativ. Är det inte den ene som startar leken så är det den andre. Så hugger de mot varandra, morrar, nyps, stirrar, puffar med tassarna. Men så ibland, när de båda har tröttat ut varandra, så ser man hur den lilla kommer och lägger sig nära Milli, och så sover de sida vid sida.
Min vackra vackra polarpärla :)
Jag. Måste. Bara. Få. Vila. Lite.
Idag har Jezzi mest fått fortsätta "upptäcka världen". Vi har busat med bollar, tränat koppelträning, balanserat på stenar, hittat leksaker och godis på alla möjliga ställen. Dessutom har hon tuggat sönder en tom toarulle (bättre än alla andra leksaker), hälsat på en golden retriever och en border collie, bitit matte, bråkat med Milli, och allt det där andra som händer varje dag. Hon har två attacksätt. Det första ("Tysta Döden") är att hon smyger sig fram till sitt "byte" (fot/ben/arm/stövel/hund/saker som hänger) och blixtsnabbt borrar in sina vassa tänder i vad-det-nu-kan-vara. Ibland hör man bara hur det klapprar bakom en, och då gäller det att akta fötterna, för då är fröken Vasstand igång med sina langoljärkäftar. Det andra ("Kamikazepiloten") är att hon med ett skri (aaaAAAAAA!!) kastar sig fram och hugger bytet under skäll och morr. Jag kan inte minnas att Milli hade så vassa tänder. Tydligen gör Mathias det.
Inte heller trodde jag att jag skulle träffa en hund som är hungrigare än Milli (och då pratar vi om en som fick tag på en fodersäck på dagis och åt så mycket att hon fick övernatta på djursjukhuset). Jezzi blir helt vild när hon ska få mat, hon gapar i högan sky och beter sig som om hon inte har fått mat sen hon kom till Sverige. Hon äter och dricker med så god aptit, att hon till och med lyckas få fram tävlingslystnaden i smådrickaren Milli, som i vanliga fall dricker ungefär en halv liter per dag. Men Jezzi ska minsann inte få allt vatten, tycker Milli, och så står de där och slafsar i sig vatten ur samma skål :)
Hon har också lärt sig att "stänga av" på ett bra sätt, särskilt inne i sin bur. Där kopplar hon nästan direkt av och går och lägger sig. Nätterna är heller inget problem- de första fyra dagarna tog vi ut henne på natten, men nu sover hon till 6-7 utan problem.
Vi har hittat leksaker och godis på en massa kul ställen!
Babyschäfer på väg.
Fullt ös medvetslös
Min styvmamma säger att jag är den sötaste babyn i hela världen,
och när jag blir stor ska jag bli polis. Eller vakthund! Eller drottning!!
Att sno "syrrans" ben var väl kanske ingen jättebra idé...
MILLI
Idag provade vi en lättare övning med uppletande av föremål för första gången. Hon tyckte det var jätteroligt, och det är bara helt underbart att se en hund som Milli, som i vanliga fall aldrig engagerar sig med liv och lust i något, fara iväg som en projektil genom snårskogen :) Hon tycker det är precis lika roligt med spår - jag kan knappt hålla henne när hon vet att hon ska få spåra, och jag får springa efter henne mellan träden när hon är igång.
Därefter tränade vi lite kontaktövningar, då det har blivit lite dåligt med lydnadsträningen över jul och nyår vilket märks direkt på henne. Nu gäller det att jobba upp en bra och rolig kontakt igen!
Därutöver har hon fortsatt sin nya roll som gudasnäll och tålmodig uppfostrande "storasyster" till Den Lille Vampyren. Det är så fascinerande bara att sitta och se på dem tillsammans, hur de visar varandra signaler hela tiden. Milli visar tydligt vad hon accepterar och inte, och lillan är så snabb så snabb med att slicka sig om munnen och sniffa i Millis mungipor om hon gör bort sig och går över gränsen. De kan leka i flera timmar - alltid på bägges initiativ. Är det inte den ene som startar leken så är det den andre. Så hugger de mot varandra, morrar, nyps, stirrar, puffar med tassarna. Men så ibland, när de båda har tröttat ut varandra, så ser man hur den lilla kommer och lägger sig nära Milli, och så sover de sida vid sida.
Min vackra vackra polarpärla :)
Jag. Måste. Bara. Få. Vila. Lite.
Kommentarer
Trackback
