What you give is what you get

Jezzan har fått svar på sitt rabiesblodprov, och hon hade en tillräcklig titer i blodet :) Det betyder att Lillråttan också kan följa med när vi ska åka till Tyskland i helgen. Tyvärr har vi däremot tabbat oss med Millis 4-veckorsintyg, eftersom vi råkade avmaska henne en dag för sent (det gick 29 dagar istället för 28). Detta betyder, att vi inte får ett nytt 4-veckorsintyg förrän vi har fått henne avmaskad i utlandet. Hon fick en Drontal Comp av veterinären i måndags, och nu ska vi alltså hitta en veterinär på mässan i Bremen så vi kan få ge henne en till, så vi kan få ta in henne i Sverige på söndag. Ja, herregud. Det är bra att Jordbruksverket sysslar med väsentligheter. Märkligt att det är vi som är "lagliga" som drabbas av att vi egentligen sköter oss. T ex fick jag ju avslag på ansökan när Milli skulle importeras från Danmark som valp, eftersom jag i motiveringen bara hade skrivit något i stil med att man ju importerade en valp eftersom man ville ha just en valp, och att det var viktigt att inte missa den första tiden tillsammans, då man ju präglar valpen otroligt mycket den första tiden, både personligt och socialt. Nej, nej, det räckte minsann inte för att importera från Danmark. Istället fick jag skriva att jag skulle tävla med henne, och därför behövde ha henne från att hon var så pass liten. Vid 7 månaders ålder (då de som tidigast är färdigvaccinerade med rabies) hade allt för mycket tid gått till spillo, osv. Det godkändes. Så tänker jag på alla dem som varje vecka smugglar in valpar över Öresundsbron, eller på andra ställen, som aldrig upptäcks. Istället är det vi som vill sköta oss som de kan sätta dit. Milli fick en avmaskningstablett för två månader sedan, och för en månad sedan (två fyraveckorsintyg på raken), men nu var det alltså en dag försenat, och då blir det stopp! Jag vet att regler är regler, men ibland blir det faktiskt löjligt. Heja Sverige...

Igår var vi ute och backpackade med hundarna i Bokskogen sent på kvällen när det var svalt och skönt. Milli hade vikt i sina väskor, medan Jezzi bara hade väskan på för att vänja sig :)


Milli Mus på språng


Jezzi Bus - mycket stolt och viktig över sin nya funktion som blivande
packhund :)


Nu ska vi åka till klubben en sväng för att träna innan Milli åker i badet senare ikväll. Ajax, konerna och massor av köttbullar är packade :)

Så har det gått ungefär en vecka sedan sist, men det är i alla fall bättre än en månad... Idag har vi varit hos Jeppe Stridh igen, och Milli var på sitt bästa mopshumör mot sin husse. Så fort Mathias ställer lite krav på henne som hon inte gillar så blir det yl- och skällkonsert. Eller så kallar han in, och så kommer hon lojt travande efter fjärde gången han har ropat hennes namn. Men det är otroligt lärorikt att sitta på bänken och titta på, jag ser ju på ett helt annat sätt vad det är hon är igång med. Och hur hon lindar husse runt sitt lillfinger...:)

Annars har veckan gått i racerfart. Tisdagen ägnade jag åt lite nyinlärning för Millis del, nämligen musmattekontakt till det som senare ska bli en ruta. Jag hade Ajax med som läromästare åt Milli. Ajax är Jezzis pappa, vars bild jag har fått på en musmatta av Silje när hon hälsade på sist. Han fick alltså ligga i gräset och så skulle Milli trampa med sin tass på honom. Det gick sådär, men efter uteslutningsmetoden (inte tugga, inte apportera, inte lyfta upp, inte springa iväg med, inte kasta sig ner på Ajax), så förstod hon att hon skulle tassa på mattan. Mer övning så :) Därefter var jag och Henrik lite extrastöd till Linnea och Eddie, och de var jätteduktiga.  

Onsdagen var spårlydnad, och då hade jag bara Jezzan ute. Vi tränade fot, eller snarare bakdelskontroll, lite snabba lägganden, sitta kvar och vänta och stanna under läggande. Det gick jättebra. Dock har jag känt en längre tid att jag verkligen måste sätta mig ner och göra upp en plan för hur jag ska träna momenten. Nu år det mest dagsformen och min fantasi som bestämmer vad som ska tränas, och det duger inte om vi ska tävla i höst. Ja, det är väl bara att sätta sig ner...

I torsdags var det dags för lektion två för Linnea och Eddie, och det såg bra ut så långt. Nu ska de träna på att Eddie ska sätta sig korrekt i fotposition, och börja så smått med bakdelskontroll åt vänster.

Lördagen kom och gick, på Öland faktiskt, och på söndagen var det dags för spår igen. Vi spårade ute på Revinge, och jag lade ut två enkla appellspår var åt voffarna. Det var längesedan de spårade på fält, det blåste, det var torrt och fullt av koskit, men båda hundarna var jätteduktiga och plockade upp alla apporterna!!! Jag var så himla nöjd! Jezzan jobbade koncentrerat med nosen i backen hela tiden, även om hon snurrade lite, och Milli gick också på bra, om än med lite hög nos. Hon fuskade lite i vinklarna, men min spårledare Conny sade att de lätt kan flytta sig när det blåser så mycket som det gjorde, och hennes sista spår hade legat i drygt 1,5 timme, så jag får väl nöja mig med det :)

Till nästa vecka ska jag försöka (aj, aj, där hade jag fått skäll av Jeppe, SKA JAG, menar jag) göra en plan på hur jag ska träna de olika momenten och också sätta upp en tidsplan så att det blir lite mer koncentrerat. Det går alldeles för mycket tid till okoncentrerad träning, och det funkar inte med två hundar som ska upp i både lydnad 1 och appellklass till hösten som jag har tänkt.


Två nästan döda råttor efter att ha spårat två spår var.


Bästa kompisarna delar på skuggan i trädgården.


Jezzan gillar närkontakt. Varför ligga i sin egen säng när man kan ligga
i någon annans?

Under veckan som gått (troligtvis i onsdags) har Milli äntligen valpat sina "luftvalpar" från skendräktigheten, thank God!! Den här gången har varit värre än någonsin, hon har pipit och gnällt, ylat, vägrat äta (även gott våtfoder från Nature's Harvest), kräkts och varit dålig i magen. När man vill tävla är det inte så lyckat att ha en hund som först blir jättedålig innan hon går in i löp, därefter löper ovanligt länge, och sedan är skendräktig med tillhörande låtsatsfödsel i två månader. Under de tre månaderna är hon verkligen inte på topp, även om hon under själva löpet har blivit mer skärpt än vad hon var de första gångerna. Det betyder att tre värdefulla månader går på halvfart nästan en gång i halvåret, dvs nästan halva året går åt till hennes hormonsvängningar. Hade vi inte tänkt avla på henne hade jag absolut övervägt att sterilisera henne, för även om det kanske inte hjälper mot skendräktighet så hjälper det i alla fall mot hennes problem under löpet, och det är en hel månad. Däremot är hon helt fantastisk med valpar och unghundar, så jag tror att hon kommer att bli en jättebra mor.

Idag har vi varit ute och spårat i över 30 graders värme. Puh! Det blev två lagom långa spår under skuggande granar och det gick ganska bra trots att det var så varmt. Jag la ut två pinnar till Jezzi och hon markerade bägge fint. Milli gick också bra i spåret men slarvade lite med apporterna. Skyller på värmen..:)

Annars har det varit fullt ös. I måndags var det kurs hos Jeppe och Mathias var förare. Jag satt på en bänk och tittade på och skrattade åt eländet :D Neej, jag bara skojar... Mathias har jobbat två måndagar i rad, så jag tyckte att det var hans tur att dressera Milli lite :) Och tur var det. Milli (som har lindat sin husse runt lillfingret liiite mer än sin matte) blev sur på att Mathias ställde krav på henne och gjorde uppror på bästa Millivis, dvs morr morr, woo woo, stirra husse i ögonen och allmän tjurighet. Men så fick Mathias också bra med hjälp hur han skulle korrigera henne, och efter ett par tre omgångar så gav hon upp och fogade sig i vad han begärde. Tror att han kommer att få ännu bättre pli på henne på agilitybanan nu, där hon också gärna helst själv vill bestämma vilka hinder som ska hoppas och i vilken ordning. Hon gör som Mathias säger men under höga protester, och ibland en och annan avstickare upp på A-hindret som är favoriten. Där kan hon stå och drottninglikt se ner på alla andra.

Tisdag var det lydnadsträning tillsammans med Linnéa och Eddie. Jezzan fick träna först eftersom Milli behöver "laddas" lite i bilen genom att hon får vara kvar medan jag går iväg med Jezzi. Då är hon mer sugen på att komma ut och träna när det väl blir hennes tur (man får ta till de knep som finns :-) ). Jezz och jag tränade linförighet, inkallning, platsläggande och ställande under gång. Det gick jättebra. Linförigheten har varit lite strulig, eftersom hon gärna vill ligga lite före, men nu börjar hon gå fint bredvid. Och trots att hon har gått in i tonåren med buller och bång lyssnar hon förvånansvärt bra. Milli var full av "valpar" och gick sådär. Linförigheten gick kanon - tror aldrig hon har gått så bra förr - hon hängde med både i vänster- och högersväng och helt om. Men sedan tog krafterna slut, och när vi skulle apportera galopperade hon visserligen fram till metallapporten, men så tog hon den i munnen, travade tillbaka och la den vid mina fötter. Läggande under gång gick ungefär lika dåligt - segt läggande flera steg efter kommandot. Men jag visste ju att hon var nära "födsel", så vi busade lite, och kastade boll (tennisbollen orkade hon minsann springa efter) och så gjorde vi en platsliggning med störning - Linnéa gick med Eddie några meter framför - och det gick bra.

Onsdagen var det vanlig spårlydnad. Fortsatte träna Jezzan i linförighet, och gjorde även en platsliggning och ställande under gång. Milli tog jag ut, men hon var så seg att jag satte in henne efter fem minuter igen. Dock tog vi en sväng mot kaninerna på planen, och det gick oväntat bra. Visst tittade hon mycket intresserat på dem, men när jag kallade på henne så kom hon glatt.

I torsdags var det valpkurs med Jezzan, och Mathias tog ut Milli en sväng för att dra i bokskogen. Skönt att unghundskursen äntligen är slut. Det är verkligen bra att ha andra hundar att träna med - jag har ju fått se att jag kan lita väldigt mycket på Jezzi t ex vid platsliggning, då det snarare var regel än undantag att de andra unghundarna sprang iväg och lekte med varandra när förarna gick ifrån medan Jezzan låg kvar och väntade på att jag skulle komma tillbaka med hennes boll :) Men så är det svårt att träna sin egen träning på kurs - jag har ju träningssätt och metoder som jag har lärt mig de kurser jag har varit iväg på och som jag tycker fungerar jättebra, men de är annorlunda än kursledarens och de andra hundägarnas. Så vill jag vill hellre skynda långsamt och få det rätt, än att hafsa igenom övningarna och få börja om på nytt, och när jag t ex vet, att Jezzan inte klarar att gå fot med fullständig kontakt i flera minuter, så vill jag ju heller inte kräva det av henne, även om kursledaren tycker att hon ska klara det... Ja ja, nu är det över, och trots allt har jag ju som sagt fått träna mycket störningsträning i form av andra unghundar :)

I fredags var hundarna dödströtta efter en lång och varm dag på dagis, så då blev det vilodag. På lördagen skulle jag och min instruktörskurskollega Henrik träffa Linnéa och Eddan för att starta igång vårt projektarbete. Jag och Henrik ska tillsammans med Linnéa lära Eddie att gå fot, och vi bestämde att målet skulle vara att han ska kunna gå fot i en minut efter de ca åtta tillfällen som vi ska träffas. Vi gjorde en "analys" av Eddie och körde igång med lite klickerkontakt som Linnéa ska träna på till nästa tisdag, när vi ska ses igen. Lika bra att du tränar på Linnéa, för här kommer det att rapporteras ;) ;) Jag tror att det kommer att gå jättebra. Linnéa har gjort ett jättejobb med Eddie hittills, och jag har aldrig träffat någon så lydig och väluppfostrad terrier. Och jag vet ju också hur det är att ha en självständig unghund som helt skiter i det man försöker lära den och hellre gör som den själv vill. Linnéa har bra mycket bättre pli på Eddan än vad jag hade på Milli när hon var i den åldern... Därför är det så ovant att träna en schäfer, som oavsett hur trött hon än är, eller hur varmt det än är, sitter vid min sida och tittar upp på mig: "vad vill du att jag ska göra nu mamma?". Det är en guldgruva att få lära känna och träna olika hundraser! Kanske jag skulle skaffa mig en tax nästa gång..:)

Igår kväll kom min syster och hennes sambo på besök och hade med sig Vicke och Sigge. Vilket röj det blev! Hundarna sprang runt som galna i trädgården och busade trots värmen, så till slut fick vi stänga in Milli och Jezzan i huset för att de inte skulle få värmeslag :)


Milli i "dräktighetens" slutskede. Minst 17 valpar tror jag att det var.


Eftersom lydnadsträningen tar så mycket tid får hundarna träna sig själva
i agility...


Förklaringen till varför blommorna har blivit så platta.


Äganderätten till de olika benen i trädgården är en ständig källa till
diskussion.


Jezzan i triumf


Huh! Bäst att gömma sig bland buskarna...


Hahaaaa! Jag fick det stora!!


Eddan på besök. Som de väluppfostrade hundar Milli och Jezzi är sänker
de sig genast till Eddies nivå så att de allihop kan leka under bordet.


Vicke, Jezzan, Sigge och Milli = hundparty!!