What you give is what you get

Så har det gått ungefär en vecka sedan sist, men det är i alla fall bättre än en månad... Idag har vi varit hos Jeppe Stridh igen, och Milli var på sitt bästa mopshumör mot sin husse. Så fort Mathias ställer lite krav på henne som hon inte gillar så blir det yl- och skällkonsert. Eller så kallar han in, och så kommer hon lojt travande efter fjärde gången han har ropat hennes namn. Men det är otroligt lärorikt att sitta på bänken och titta på, jag ser ju på ett helt annat sätt vad det är hon är igång med. Och hur hon lindar husse runt sitt lillfinger...:)

Annars har veckan gått i racerfart. Tisdagen ägnade jag åt lite nyinlärning för Millis del, nämligen musmattekontakt till det som senare ska bli en ruta. Jag hade Ajax med som läromästare åt Milli. Ajax är Jezzis pappa, vars bild jag har fått på en musmatta av Silje när hon hälsade på sist. Han fick alltså ligga i gräset och så skulle Milli trampa med sin tass på honom. Det gick sådär, men efter uteslutningsmetoden (inte tugga, inte apportera, inte lyfta upp, inte springa iväg med, inte kasta sig ner på Ajax), så förstod hon att hon skulle tassa på mattan. Mer övning så :) Därefter var jag och Henrik lite extrastöd till Linnea och Eddie, och de var jätteduktiga.  

Onsdagen var spårlydnad, och då hade jag bara Jezzan ute. Vi tränade fot, eller snarare bakdelskontroll, lite snabba lägganden, sitta kvar och vänta och stanna under läggande. Det gick jättebra. Dock har jag känt en längre tid att jag verkligen måste sätta mig ner och göra upp en plan för hur jag ska träna momenten. Nu år det mest dagsformen och min fantasi som bestämmer vad som ska tränas, och det duger inte om vi ska tävla i höst. Ja, det är väl bara att sätta sig ner...

I torsdags var det dags för lektion två för Linnea och Eddie, och det såg bra ut så långt. Nu ska de träna på att Eddie ska sätta sig korrekt i fotposition, och börja så smått med bakdelskontroll åt vänster.

Lördagen kom och gick, på Öland faktiskt, och på söndagen var det dags för spår igen. Vi spårade ute på Revinge, och jag lade ut två enkla appellspår var åt voffarna. Det var längesedan de spårade på fält, det blåste, det var torrt och fullt av koskit, men båda hundarna var jätteduktiga och plockade upp alla apporterna!!! Jag var så himla nöjd! Jezzan jobbade koncentrerat med nosen i backen hela tiden, även om hon snurrade lite, och Milli gick också på bra, om än med lite hög nos. Hon fuskade lite i vinklarna, men min spårledare Conny sade att de lätt kan flytta sig när det blåser så mycket som det gjorde, och hennes sista spår hade legat i drygt 1,5 timme, så jag får väl nöja mig med det :)

Till nästa vecka ska jag försöka (aj, aj, där hade jag fått skäll av Jeppe, SKA JAG, menar jag) göra en plan på hur jag ska träna de olika momenten och också sätta upp en tidsplan så att det blir lite mer koncentrerat. Det går alldeles för mycket tid till okoncentrerad träning, och det funkar inte med två hundar som ska upp i både lydnad 1 och appellklass till hösten som jag har tänkt.


Två nästan döda råttor efter att ha spårat två spår var.


Bästa kompisarna delar på skuggan i trädgården.


Jezzan gillar närkontakt. Varför ligga i sin egen säng när man kan ligga
i någon annans?