Förvandlingen har börjat, hur ska detta sluta?
Eftersom jag har varit sjuk i en vecka har jag tyvärr inte så mycket att rapportera på träningsfronten. Däremot har lördagen gått i socialiseringsträningens tecken - Jezzi började dagen med att hälsa på tre golden retrievrar på morgonrundan. Efter lunch åkte jag in till min syster och fyra hundar roade sig kungligt genom att jaga varandra genom hennes lägenhet under diverse ljudeffekter. Medan Milli och Vicke relaxade lite i en soffhörna gick Jezzi och Sigge (Jack Russell) en bit på gågatan i Malmö bland barnvagnshjul, prassliga kassar, musik och "Aaah vad sööööt", "Ååååh, är det en schäfer, GUUUUD vad gullig". Nu njuter jag av den kompakta tystnaden som bara kan infinna sig då fyra skällande, morrande, hoppande, lekande och barnsliga hundar blir två sovande hundar i varsitt hörn av vardagsrummet :)
Det har nu visat sig att schäferråttan, som vi på sista tiden starkt har misstänkt är en bortbyting (dvs en trollunge, som på natten har lagts dit av trollen som då också tog den "riktiga" valpen med sig), inte bara är en trollunge, utan också en KARATEGREMLIN som nu utvecklas i all sin fägring! Jag lovar att posta en video så snart den är redigerad. Under tiden se bifogat bevismaterial:
"Ska vi leka lite?" Milli ställer en prövande tass på sin säng som karategremlinen
har lagt beslag på.
"Kanske jag kan dra bort ungen så att jag får tillbaka min säng?"
"Åh, Jezzi... Måste du vara en sån drama queen? Det är faktiskt min säng"
MEN DÅ HÄNDER DET!
Förvandlingen börjar
The beast is BORN!
Hayaaaa!
Kiaaaaaiiii!
Banzaaaai!
Yiiiihaaaaaa!
Ka-POW! Smell my feet dawg..
Milli tröttnade för länge sedan och gick och åt ben istället.
"Äh, så himla barnsligt, liksom."
Vi följer utvecklingen med spänning!
Det har nu visat sig att schäferråttan, som vi på sista tiden starkt har misstänkt är en bortbyting (dvs en trollunge, som på natten har lagts dit av trollen som då också tog den "riktiga" valpen med sig), inte bara är en trollunge, utan också en KARATEGREMLIN som nu utvecklas i all sin fägring! Jag lovar att posta en video så snart den är redigerad. Under tiden se bifogat bevismaterial:
"Ska vi leka lite?" Milli ställer en prövande tass på sin säng som karategremlinen
har lagt beslag på.
"Kanske jag kan dra bort ungen så att jag får tillbaka min säng?"
"Åh, Jezzi... Måste du vara en sån drama queen? Det är faktiskt min säng"
MEN DÅ HÄNDER DET!
Förvandlingen börjar
The beast is BORN!
Hayaaaa!
Kiaaaaaiiii!
Banzaaaai!
Yiiiihaaaaaa!
Ka-POW! Smell my feet dawg..
Milli tröttnade för länge sedan och gick och åt ben istället.
"Äh, så himla barnsligt, liksom."
Vi följer utvecklingen med spänning!
Hopplös unghund och speedad valp
JEZZI:
Mathias undrade om jag hade gett hundarna amfetamin i maten idag.
Jag tycker hon ser helt lugn och harmonisk ut jag.
Det har varit lite som att bo i en tornado idag, men nu ligger bägge däckade i vardagsrummet och vi pimplar lite rödvin. Efter stormandet i lägenheten lyckades vi faktiskt komma iväg till brukshundklubben och få lite tränat. För Jezzis del var det mest miljöträning, som hon klarade jättebra. Hon skuttade glatt ut på planen, redo för träning :)Nästa vecka blir det tågcentralen och gågatan i Malmö. Hon har hälsat en andra gång på Millis bästis Alaska (också malamute), nu utan storasyrran. Det gick bra, lite skäll men hon var nyfiken och "smålekte" lite. Skällandet och pipandet har förresten blivit jättemycket bättre under veckan. Nu är det som om hon aldrig har gjort något annat än morrat :) Jag ska fixa batterier till min lilla kamera och filma de två änglarna tillsammans så att fler kan få njuta av galningarna.
Nu sitter jag väl fint, mamma?
(Observera att öronen håller på att ställa sig upp. De
har bara varit lite hängiga i ett par dagar.)
Ligga ner är lite svårare, men det går.
Sa hon verkligen att jag skulle lyfta den? Sa hon det?
MILLI:
Ja, nu har jag googlat runt och insett att Milli är i en slags andra tonårsperiod, som troligtvis kommer att vara till hon fyller 2. Hurraaa! Det är som att ha vänt på ett mynt. Från att ha varit en duktig, lyssnande (i alla fall oftast) och vänlig själ som låg före de andra i kunskapsnivå både på valpkursen och unghundskursen har vi nu en trotsig, disträ, hörselskadad råtthund som inte ens lyssnar när man petar på henne, och är allmänt "fuck off" så fort man kommer utanför dörren. Det känns fantastiskt roligt, särskilt när jag nu hade tänkt försöka tävla med henne i vår. Suck. Men, det är väl bara att fortsätta, när hon är färdigkrånglad blir det kanske bra till slut ändå. Nu är det alltså verkligen tillbaka till scratch - hon gjorde bättre ifrån sig när hon var 5 månader... Positivt är att hon i alla fall lyssnar när man säger till henne på skarpen och kommer när man ropar in henne.
Idag tränade vi bara kort lite fritt följ, kontaktövningar och avslutade med en kombination av de moment Milli tycker bäst om - hoppet och apporten :) Kombinerat! Vissa grejer gör hon gärna, i alla fall, och just hoppet och apporteringen är två av dessa. Inkallning gillar hon också.
Tja, det gick en liten bit i alla fall... Syns det att jag håller
på att frysa häcken av mig?
Hurraaa vad kul!!
Mathias undrade om jag hade gett hundarna amfetamin i maten idag.
Jag tycker hon ser helt lugn och harmonisk ut jag.
Det har varit lite som att bo i en tornado idag, men nu ligger bägge däckade i vardagsrummet och vi pimplar lite rödvin. Efter stormandet i lägenheten lyckades vi faktiskt komma iväg till brukshundklubben och få lite tränat. För Jezzis del var det mest miljöträning, som hon klarade jättebra. Hon skuttade glatt ut på planen, redo för träning :)Nästa vecka blir det tågcentralen och gågatan i Malmö. Hon har hälsat en andra gång på Millis bästis Alaska (också malamute), nu utan storasyrran. Det gick bra, lite skäll men hon var nyfiken och "smålekte" lite. Skällandet och pipandet har förresten blivit jättemycket bättre under veckan. Nu är det som om hon aldrig har gjort något annat än morrat :) Jag ska fixa batterier till min lilla kamera och filma de två änglarna tillsammans så att fler kan få njuta av galningarna.
Nu sitter jag väl fint, mamma?
(Observera att öronen håller på att ställa sig upp. De
har bara varit lite hängiga i ett par dagar.)
Ligga ner är lite svårare, men det går.
Sa hon verkligen att jag skulle lyfta den? Sa hon det?
MILLI:
Ja, nu har jag googlat runt och insett att Milli är i en slags andra tonårsperiod, som troligtvis kommer att vara till hon fyller 2. Hurraaa! Det är som att ha vänt på ett mynt. Från att ha varit en duktig, lyssnande (i alla fall oftast) och vänlig själ som låg före de andra i kunskapsnivå både på valpkursen och unghundskursen har vi nu en trotsig, disträ, hörselskadad råtthund som inte ens lyssnar när man petar på henne, och är allmänt "fuck off" så fort man kommer utanför dörren. Det känns fantastiskt roligt, särskilt när jag nu hade tänkt försöka tävla med henne i vår. Suck. Men, det är väl bara att fortsätta, när hon är färdigkrånglad blir det kanske bra till slut ändå. Nu är det alltså verkligen tillbaka till scratch - hon gjorde bättre ifrån sig när hon var 5 månader... Positivt är att hon i alla fall lyssnar när man säger till henne på skarpen och kommer när man ropar in henne.
Idag tränade vi bara kort lite fritt följ, kontaktövningar och avslutade med en kombination av de moment Milli tycker bäst om - hoppet och apporten :) Kombinerat! Vissa grejer gör hon gärna, i alla fall, och just hoppet och apporteringen är två av dessa. Inkallning gillar hon också.
Tja, det gick en liten bit i alla fall... Syns det att jag håller
på att frysa häcken av mig?
Hurraaa vad kul!!
Kalla händer och varma tassar
JEZZI:
Idag har vi fortsatt att öva kontakt, sitt, och så inkallning förstås. Vi har också busat med bollen och gått i en "gallertrappa". Det sista var förstås lite otäckt, men efter en stunds tvekan kom hon upp, och oj vad självförtroendet växte :) Vi har tittat på en hel dagisgrupp som gick förbi, och en mamma med sin barnvagn.
Och så har vi fått brev från brukshundklubben - Jezzis valpkurs börjar den 4 februari. KUL :)
Godis på leksakshäst
Lutande hunden från Pisa
Äter gurka - en mycket besvärlig grönsak!
MILLI:
Milli har varit på dagis hela dagen idag och verkade faktiskt lite sliten nu på kvällen när vi skulle gå ut. Fokus är fortfarande på kontakt, och det gick väl hyfsat idag. När kontakten har blivit bättre igen ska vi få upp hennes motivation som också brister. Blää. Men vi har i alla fall börjat. På söndag är det spår igen, det ska nog få upp hennes livsandar. Ska passa på att träna lite lydnad när hon ändå är laddad :)
Hoppas hinna sticka ner till brukshundklubben imorgon och köra lite under eftermiddagen när det är ljust. Vi tränar ju alltid i mörker och blåst på onsdagarna- kanske inte så konstigt att hon inte tycker det är särskilt roligt att vara där.
Alltså, vad tusan håller hon på med???
Idag har vi fortsatt att öva kontakt, sitt, och så inkallning förstås. Vi har också busat med bollen och gått i en "gallertrappa". Det sista var förstås lite otäckt, men efter en stunds tvekan kom hon upp, och oj vad självförtroendet växte :) Vi har tittat på en hel dagisgrupp som gick förbi, och en mamma med sin barnvagn.
Och så har vi fått brev från brukshundklubben - Jezzis valpkurs börjar den 4 februari. KUL :)
Godis på leksakshäst
Lutande hunden från Pisa
Äter gurka - en mycket besvärlig grönsak!
MILLI:
Milli har varit på dagis hela dagen idag och verkade faktiskt lite sliten nu på kvällen när vi skulle gå ut. Fokus är fortfarande på kontakt, och det gick väl hyfsat idag. När kontakten har blivit bättre igen ska vi få upp hennes motivation som också brister. Blää. Men vi har i alla fall börjat. På söndag är det spår igen, det ska nog få upp hennes livsandar. Ska passa på att träna lite lydnad när hon ändå är laddad :)
Hoppas hinna sticka ner till brukshundklubben imorgon och köra lite under eftermiddagen när det är ljust. Vi tränar ju alltid i mörker och blåst på onsdagarna- kanske inte så konstigt att hon inte tycker det är särskilt roligt att vara där.
Alltså, vad tusan håller hon på med???
Tonårshäxan och gullevalpen
JEZZI:
Idag har vi tränat lite sitt, lite ligg och kontaktövning. Vilken skillnad mot en malamute! Jezzi sitter koncentrerat och försöker komma på vad det egentligen är jag vill, och provar de "färdigheter" hon hittills har. Milli tappar koncentrationen efter ungefär 7 sekunder och blir jättefrustrerad om hon inte förstår vad det är jag vill att hon ska göra. Det ska bli så spännande det här - jag har en bra känsla :)
Socialt har vi idag hälsat på grannen med barn i vagn - Jezzi blev jätteglad över att få hälsa, och ungen var överförtjust. Nu på kvällen följde hon med mig och Milli till lydnadsträningen för att hälsa på de andra i spårgruppen. Hon var lite försiktig först, ville inte riktigt gå fram och hälsa, men efter en stund gick det bra. När hon hade blivit lite modigare vågade hon till och med bita lite i en sko. Hon är alltså ganska betänksam innan hon ger sig fram till okända saker, men hon verkar egentligen inte rädd utan bara osäker. Jag tror att det kommer att lösa sig när hon får bättre självförtroende. Jag kommer att träna Milli och Jezzi separat - även gåturerna, då de dels leker så mycket att man knappt kommer framåt, men också då Jezzi anser sig tillhöra Millis flock när vi möter andra människor och hundar. Detta märkte jag tydligt igår, när jag hade dem tillsammans i rasthagen och min kompis Linnéa kom dit med sin unga Norwichterrier Eddie (som Milli äääälskar). Milli ville gärna leka med Eddie, medan Jezzi ansåg att Eddie var någon som hon kunde trycka ner, och så var det helt plötsligt två hundar som var på stackars Eddie. Då de hade lekt en stund kom en av Millis bästa vänner förbi - huskyn Alfie. Jag tog upp Jezzi då ägaren sa att Alfie kunde vara lite "klumpig" mot valpar och Milli och Alfie raceade runt under höga protester från Jezzi. När de hade sprungit av sig det värsta tyckte jag att jag kunde släppa ner Jezzi, och hon var genast med på Millis team - Milli käftslogs med Alfie och Jezzi nafsade Alfie i hasorna :) Så från och med nu ska Jezzi få träffa hundar utan Milli, då hon blir vääääldigt kaxig i "storasysters" sällskap...
Igår på kvällen träffade hon också Vicke och Sigge - min systers hundar - en liten stund. Det gick jättebra; särskilt Sigge var överförtjust att träffa någon i sin egen storlek (Jack Russell). Vi hoppas kunna träffas igen i helgen så får de leka lite fritt.
Annars är hon väldigt duktig på att tala om när hon behöver gå ut, och därför har det bara hänt några enstaka olyckor när hon har lekt (och det blir akut). Mycket bra :)
Åh, jag ska bara...blunda en liten stund...kommer snart...
MILLI:
Camilla berättade att malamuterna vid denna åldern tydligen går in i en "andra tonårsfas" och det kan man fanken märka. Milli är helt okoncentrerad, disträ, stundvis helt döv och prövar verkligen sina - och mina - gränser. Idag hade vi en av många "diskussioner" på brukshundklubben, där hon (med sitt vanliga trotsbeteende) sprang framför mig, stirrade mig i ögonen, skällde utmanande och trotshögg mig i jackärmen. Skithund. Jag är så glad att jag fick veta redan innan av Millis fantastiska uppfödare att det är såhär det kommer att vara i vågor. Många malamuter prövar ledarskapet med jämna mellanrum, på sina egna mer eller mindre subtila sätt, och det kan nog vara tusan så obehagligt om man inte vet att det kommer, och hur det yttrar sig. Nu har ju den här damen varit sån här sedan hon var 10 veckor gammal, så det är ju inget nytt. Och jag har provat otaliga metoder - allt från att ignorera, till att nypa henne i öronen, brotta omkull henne, lyfta upp henne, osv osv. Nu stirrar jag bara tillbaka, säger NEJ med min mörkaste röst, kommenderar henne att lägga sig (och det gör hon), och så ska hon ligga kvar tills jag säger att hon får komma upp igen. Så prövar hon samma sak igen, och kanske en gång till, men så helt plötsligt har hon prövat färdigt - hennes plats i flocken är fortfarande densamma - och så fortsätter vi med vad vi höll på med. Faktiskt lyssnar hon alltid bättre efter en sån här episod, så helt negativt är det inte. Och vanligtvis så dröjer det flera månader till nästa gång hon försöker, och under tiden är hon snäll och vänlig som en ängel.
Men men, på grund av den dåliga koncentrationen och den allmänna formen på henne är nu målet de närmaste två veckorna att få upp hennes jobbvillighet och hörsel igen. Back to basics, alltså. Kontakt, kontakt, kontakt. Jag har redan förberett mig genom att fixa riktigt gott godis till vovvarna - grillade korvbitar och ugnsbakade blodpuddingsbitar. De snusade runt i köket och såg så suktande ut :D I've got the power!! Bra att båda är såna godisfantomer:)
Så här var det liksom meningen att det skulle vara...
...men så ibland blir det lite konstigt...
...och ibland blir det bara helt fel.
Man vet aldrig vilken konstellation som döljer sig i bagaget när man öppnar :)
Idag har vi tränat lite sitt, lite ligg och kontaktövning. Vilken skillnad mot en malamute! Jezzi sitter koncentrerat och försöker komma på vad det egentligen är jag vill, och provar de "färdigheter" hon hittills har. Milli tappar koncentrationen efter ungefär 7 sekunder och blir jättefrustrerad om hon inte förstår vad det är jag vill att hon ska göra. Det ska bli så spännande det här - jag har en bra känsla :)
Socialt har vi idag hälsat på grannen med barn i vagn - Jezzi blev jätteglad över att få hälsa, och ungen var överförtjust. Nu på kvällen följde hon med mig och Milli till lydnadsträningen för att hälsa på de andra i spårgruppen. Hon var lite försiktig först, ville inte riktigt gå fram och hälsa, men efter en stund gick det bra. När hon hade blivit lite modigare vågade hon till och med bita lite i en sko. Hon är alltså ganska betänksam innan hon ger sig fram till okända saker, men hon verkar egentligen inte rädd utan bara osäker. Jag tror att det kommer att lösa sig när hon får bättre självförtroende. Jag kommer att träna Milli och Jezzi separat - även gåturerna, då de dels leker så mycket att man knappt kommer framåt, men också då Jezzi anser sig tillhöra Millis flock när vi möter andra människor och hundar. Detta märkte jag tydligt igår, när jag hade dem tillsammans i rasthagen och min kompis Linnéa kom dit med sin unga Norwichterrier Eddie (som Milli äääälskar). Milli ville gärna leka med Eddie, medan Jezzi ansåg att Eddie var någon som hon kunde trycka ner, och så var det helt plötsligt två hundar som var på stackars Eddie. Då de hade lekt en stund kom en av Millis bästa vänner förbi - huskyn Alfie. Jag tog upp Jezzi då ägaren sa att Alfie kunde vara lite "klumpig" mot valpar och Milli och Alfie raceade runt under höga protester från Jezzi. När de hade sprungit av sig det värsta tyckte jag att jag kunde släppa ner Jezzi, och hon var genast med på Millis team - Milli käftslogs med Alfie och Jezzi nafsade Alfie i hasorna :) Så från och med nu ska Jezzi få träffa hundar utan Milli, då hon blir vääääldigt kaxig i "storasysters" sällskap...
Igår på kvällen träffade hon också Vicke och Sigge - min systers hundar - en liten stund. Det gick jättebra; särskilt Sigge var överförtjust att träffa någon i sin egen storlek (Jack Russell). Vi hoppas kunna träffas igen i helgen så får de leka lite fritt.
Annars är hon väldigt duktig på att tala om när hon behöver gå ut, och därför har det bara hänt några enstaka olyckor när hon har lekt (och det blir akut). Mycket bra :)
Åh, jag ska bara...blunda en liten stund...kommer snart...
MILLI:
Camilla berättade att malamuterna vid denna åldern tydligen går in i en "andra tonårsfas" och det kan man fanken märka. Milli är helt okoncentrerad, disträ, stundvis helt döv och prövar verkligen sina - och mina - gränser. Idag hade vi en av många "diskussioner" på brukshundklubben, där hon (med sitt vanliga trotsbeteende) sprang framför mig, stirrade mig i ögonen, skällde utmanande och trotshögg mig i jackärmen. Skithund. Jag är så glad att jag fick veta redan innan av Millis fantastiska uppfödare att det är såhär det kommer att vara i vågor. Många malamuter prövar ledarskapet med jämna mellanrum, på sina egna mer eller mindre subtila sätt, och det kan nog vara tusan så obehagligt om man inte vet att det kommer, och hur det yttrar sig. Nu har ju den här damen varit sån här sedan hon var 10 veckor gammal, så det är ju inget nytt. Och jag har provat otaliga metoder - allt från att ignorera, till att nypa henne i öronen, brotta omkull henne, lyfta upp henne, osv osv. Nu stirrar jag bara tillbaka, säger NEJ med min mörkaste röst, kommenderar henne att lägga sig (och det gör hon), och så ska hon ligga kvar tills jag säger att hon får komma upp igen. Så prövar hon samma sak igen, och kanske en gång till, men så helt plötsligt har hon prövat färdigt - hennes plats i flocken är fortfarande densamma - och så fortsätter vi med vad vi höll på med. Faktiskt lyssnar hon alltid bättre efter en sån här episod, så helt negativt är det inte. Och vanligtvis så dröjer det flera månader till nästa gång hon försöker, och under tiden är hon snäll och vänlig som en ängel.
Men men, på grund av den dåliga koncentrationen och den allmänna formen på henne är nu målet de närmaste två veckorna att få upp hennes jobbvillighet och hörsel igen. Back to basics, alltså. Kontakt, kontakt, kontakt. Jag har redan förberett mig genom att fixa riktigt gott godis till vovvarna - grillade korvbitar och ugnsbakade blodpuddingsbitar. De snusade runt i köket och såg så suktande ut :D I've got the power!! Bra att båda är såna godisfantomer:)
Så här var det liksom meningen att det skulle vara...
...men så ibland blir det lite konstigt...
...och ibland blir det bara helt fel.
Man vet aldrig vilken konstellation som döljer sig i bagaget när man öppnar :)
Ett kom-igång på det nya året
JEZZI
Idag har Jezzi mest fått fortsätta "upptäcka världen". Vi har busat med bollar, tränat koppelträning, balanserat på stenar, hittat leksaker och godis på alla möjliga ställen. Dessutom har hon tuggat sönder en tom toarulle (bättre än alla andra leksaker), hälsat på en golden retriever och en border collie, bitit matte, bråkat med Milli, och allt det där andra som händer varje dag. Hon har två attacksätt. Det första ("Tysta Döden") är att hon smyger sig fram till sitt "byte" (fot/ben/arm/stövel/hund/saker som hänger) och blixtsnabbt borrar in sina vassa tänder i vad-det-nu-kan-vara. Ibland hör man bara hur det klapprar bakom en, och då gäller det att akta fötterna, för då är fröken Vasstand igång med sina langoljärkäftar. Det andra ("Kamikazepiloten") är att hon med ett skri (aaaAAAAAA!!) kastar sig fram och hugger bytet under skäll och morr. Jag kan inte minnas att Milli hade så vassa tänder. Tydligen gör Mathias det.
Inte heller trodde jag att jag skulle träffa en hund som är hungrigare än Milli (och då pratar vi om en som fick tag på en fodersäck på dagis och åt så mycket att hon fick övernatta på djursjukhuset). Jezzi blir helt vild när hon ska få mat, hon gapar i högan sky och beter sig som om hon inte har fått mat sen hon kom till Sverige. Hon äter och dricker med så god aptit, att hon till och med lyckas få fram tävlingslystnaden i smådrickaren Milli, som i vanliga fall dricker ungefär en halv liter per dag. Men Jezzi ska minsann inte få allt vatten, tycker Milli, och så står de där och slafsar i sig vatten ur samma skål :)
Hon har också lärt sig att "stänga av" på ett bra sätt, särskilt inne i sin bur. Där kopplar hon nästan direkt av och går och lägger sig. Nätterna är heller inget problem- de första fyra dagarna tog vi ut henne på natten, men nu sover hon till 6-7 utan problem.
Vi har hittat leksaker och godis på en massa kul ställen!
Babyschäfer på väg.
Fullt ös medvetslös
Min styvmamma säger att jag är den sötaste babyn i hela världen,
och när jag blir stor ska jag bli polis. Eller vakthund! Eller drottning!!
Att sno "syrrans" ben var väl kanske ingen jättebra idé...
MILLI
Idag provade vi en lättare övning med uppletande av föremål för första gången. Hon tyckte det var jätteroligt, och det är bara helt underbart att se en hund som Milli, som i vanliga fall aldrig engagerar sig med liv och lust i något, fara iväg som en projektil genom snårskogen :) Hon tycker det är precis lika roligt med spår - jag kan knappt hålla henne när hon vet att hon ska få spåra, och jag får springa efter henne mellan träden när hon är igång.
Därefter tränade vi lite kontaktövningar, då det har blivit lite dåligt med lydnadsträningen över jul och nyår vilket märks direkt på henne. Nu gäller det att jobba upp en bra och rolig kontakt igen!
Därutöver har hon fortsatt sin nya roll som gudasnäll och tålmodig uppfostrande "storasyster" till Den Lille Vampyren. Det är så fascinerande bara att sitta och se på dem tillsammans, hur de visar varandra signaler hela tiden. Milli visar tydligt vad hon accepterar och inte, och lillan är så snabb så snabb med att slicka sig om munnen och sniffa i Millis mungipor om hon gör bort sig och går över gränsen. De kan leka i flera timmar - alltid på bägges initiativ. Är det inte den ene som startar leken så är det den andre. Så hugger de mot varandra, morrar, nyps, stirrar, puffar med tassarna. Men så ibland, när de båda har tröttat ut varandra, så ser man hur den lilla kommer och lägger sig nära Milli, och så sover de sida vid sida.
Min vackra vackra polarpärla :)
Jag. Måste. Bara. Få. Vila. Lite.
Idag har Jezzi mest fått fortsätta "upptäcka världen". Vi har busat med bollar, tränat koppelträning, balanserat på stenar, hittat leksaker och godis på alla möjliga ställen. Dessutom har hon tuggat sönder en tom toarulle (bättre än alla andra leksaker), hälsat på en golden retriever och en border collie, bitit matte, bråkat med Milli, och allt det där andra som händer varje dag. Hon har två attacksätt. Det första ("Tysta Döden") är att hon smyger sig fram till sitt "byte" (fot/ben/arm/stövel/hund/saker som hänger) och blixtsnabbt borrar in sina vassa tänder i vad-det-nu-kan-vara. Ibland hör man bara hur det klapprar bakom en, och då gäller det att akta fötterna, för då är fröken Vasstand igång med sina langoljärkäftar. Det andra ("Kamikazepiloten") är att hon med ett skri (aaaAAAAAA!!) kastar sig fram och hugger bytet under skäll och morr. Jag kan inte minnas att Milli hade så vassa tänder. Tydligen gör Mathias det.
Inte heller trodde jag att jag skulle träffa en hund som är hungrigare än Milli (och då pratar vi om en som fick tag på en fodersäck på dagis och åt så mycket att hon fick övernatta på djursjukhuset). Jezzi blir helt vild när hon ska få mat, hon gapar i högan sky och beter sig som om hon inte har fått mat sen hon kom till Sverige. Hon äter och dricker med så god aptit, att hon till och med lyckas få fram tävlingslystnaden i smådrickaren Milli, som i vanliga fall dricker ungefär en halv liter per dag. Men Jezzi ska minsann inte få allt vatten, tycker Milli, och så står de där och slafsar i sig vatten ur samma skål :)
Hon har också lärt sig att "stänga av" på ett bra sätt, särskilt inne i sin bur. Där kopplar hon nästan direkt av och går och lägger sig. Nätterna är heller inget problem- de första fyra dagarna tog vi ut henne på natten, men nu sover hon till 6-7 utan problem.
Vi har hittat leksaker och godis på en massa kul ställen!
Babyschäfer på väg.
Fullt ös medvetslös
Min styvmamma säger att jag är den sötaste babyn i hela världen,
och när jag blir stor ska jag bli polis. Eller vakthund! Eller drottning!!
Att sno "syrrans" ben var väl kanske ingen jättebra idé...
MILLI
Idag provade vi en lättare övning med uppletande av föremål för första gången. Hon tyckte det var jätteroligt, och det är bara helt underbart att se en hund som Milli, som i vanliga fall aldrig engagerar sig med liv och lust i något, fara iväg som en projektil genom snårskogen :) Hon tycker det är precis lika roligt med spår - jag kan knappt hålla henne när hon vet att hon ska få spåra, och jag får springa efter henne mellan träden när hon är igång.
Därefter tränade vi lite kontaktövningar, då det har blivit lite dåligt med lydnadsträningen över jul och nyår vilket märks direkt på henne. Nu gäller det att jobba upp en bra och rolig kontakt igen!
Därutöver har hon fortsatt sin nya roll som gudasnäll och tålmodig uppfostrande "storasyster" till Den Lille Vampyren. Det är så fascinerande bara att sitta och se på dem tillsammans, hur de visar varandra signaler hela tiden. Milli visar tydligt vad hon accepterar och inte, och lillan är så snabb så snabb med att slicka sig om munnen och sniffa i Millis mungipor om hon gör bort sig och går över gränsen. De kan leka i flera timmar - alltid på bägges initiativ. Är det inte den ene som startar leken så är det den andre. Så hugger de mot varandra, morrar, nyps, stirrar, puffar med tassarna. Men så ibland, när de båda har tröttat ut varandra, så ser man hur den lilla kommer och lägger sig nära Milli, och så sover de sida vid sida.
Min vackra vackra polarpärla :)
Jag. Måste. Bara. Få. Vila. Lite.
Det var en svensk, en dansk och en norsk...
...och så en svensk till. Och vilka är vi då? De två svenskarna är matte Anneli (jag), och husse Mathias, två glada noviser i hundvärlden. Den danska är malamuteråttan Milli, snart 1,5 år, världsbäst på att charma godisfickorna tomma hos folk hon möter. Den norska är schäferråttan - lillfisen - Jezzi, 10 veckor, även kallad Viper. Eller huggormsprinsessan...
Syftet med denna bloggen är tänkt att vara en typ av träningsdagbok för hundarna. Dels för min egen del - det är bra att skriva ner vad man har tränat och hur det har gått, samtidigt som det sätter lite press på mig så att jag någon gång - helst snarast - får tummen ur och börjar tävla. Dels för alla andra som vill veta vad det egentligen är vi håller på med. Milli har ju sedan ett tag en egen blogg Polarhundspraktikanterna, men eftersom jag är tidsekonomisk (lat) samlar jag båda vovvarna här.
Varsågoda!
"Jag lovar, de är skitvassa!" "Ha ha ha! Go ahead, make my day, punk..."
Milli lär lillan: "Ta lite längre in på repet så får du mycket bättre grepp"
"Min är större." "Nej, MIN är större!" "Nej MIN!"
Syftet med denna bloggen är tänkt att vara en typ av träningsdagbok för hundarna. Dels för min egen del - det är bra att skriva ner vad man har tränat och hur det har gått, samtidigt som det sätter lite press på mig så att jag någon gång - helst snarast - får tummen ur och börjar tävla. Dels för alla andra som vill veta vad det egentligen är vi håller på med. Milli har ju sedan ett tag en egen blogg Polarhundspraktikanterna, men eftersom jag är tidsekonomisk (lat) samlar jag båda vovvarna här.
Varsågoda!
"Jag lovar, de är skitvassa!" "Ha ha ha! Go ahead, make my day, punk..."
Milli lär lillan: "Ta lite längre in på repet så får du mycket bättre grepp"
"Min är större." "Nej, MIN är större!" "Nej MIN!"
