Kloklipp och skogspromenad
Idag har vi haft en riktig hundgroomingdag :) Klor har blivit klippta, schäferöron har blivit rengjorda, tänder har blivit borstade på storråttan (efter att vi förra veckan skulle fått in en 12 år gammal hund som skulle sövas för att ta bort tandsten bestämde jag mig för att borsta hundtänder två gånger i veckan. Ja, i vart fall en gång i veckan...), och sedan fick vi den bästa överraskningen av allt: Milli har börjat fälla - HURRAAAA!
Ja, nu är det ju bara ett par minusgrader ute, så det
är definitivt dags att byta till sommarpäls...
Idag var vi också ute i Bokskogen med vovvarna igen. Lillråttan i ryggsäcken, vilddjuret Milli i flexikopplet och hennes kumpan Simson som är en jätterottis också i flexikoppel. Milli kan ju inte tolerera att någon annan hund är före henne (kanske jag ska göra en nysatsning på hundkapplöpning? Vore det inte lite coolt med en mallis bland alla greyhounds?), vilket resulterade i att min högerarm nog är 30 cm längre nu. Men det är ju bra om man ska nå grejer långt uppe i köksskåpen till exempel. Jag funderade allvarligt på att släppa henne lös istället, tills Simson som är gammal jakthund fick upp ett rådjursspår som nog inte var så gammalt. Sista biten släppte vi lillan ur sin fångenskap så hon fick rusa myrorna ur benen och bekanta sig med Simson, som hon till att börja med gav en rejäl utskällning. 
Snygge Simson. 
Lillråttan med kopplet väl snurrat runt Husses ben
Crazydog letar möss
I onsdags var det lydnad med Millis spårgrupp. Jezzi fick stanna hemma eftersom de hade varit på dagis hela dagen och hon hade lekt sig jättetrött. Eftersom hon inte kan vara i samma box som Milli och Zeke (då Milli skulle leka ihjäl henne på 20 minuter) har hon fått dela box med lite alla möjliga hundar i samma storlek. Och eftersom Jezzi enligt dagispersonalen "bestämmer över" (dvs terroriserar) de hundar hon efterhand lär känna, har hon fått flytta runt för att de stackars andra hundarna ska få vila från de vassa valptänderna. Hur som helst, Millis lydnadsträning gick nästan lika bra som i tisdags, trots att det var andra hundar på planen. Vi repeterade i stort sett tisdagens övningar utom hoppet, men tränade också lite framförgående då det är ett moment i appellydnaden. Hon var nästan helt fokuserad på mig och var glad och motiverad :) Det var bara fotgåendet som var lite hackigt, men det kunde också bero på att det bitvis låg djupa drivor med snö som knappt jag kunde ta mig fram genom. Tjohooo, äntligen börjar hon lossna :)
I torsdags var det valpkurs igen för Jezzi. Vi tränade kontaktövning, sitta fint vid vänster sida, inkallning, gå slalom med godisgömma, samt hälsa-övning med och utan hund. Allt gick bara jättebra. Jezzi är yngst på kursen men är såå duktig (jaa, jag är objektiv :) ) och alla tycker att hon är såå söt :)
I fredags var lillråttan hos veterinären och fick sin första rabiesshot. Veterinären (som själv har en schäferkorsning) är jättefascinerad av Jezzis mörka färg och vi hade ett mycket intressant samtal om maternella antikroppar och vaccinering. Jag är så glad att vi hittade denna helt fantastiska veterinärklinik, där veterinärerna tar sig tid till sådana saker ibland och man inte bara känner sig som ett namn i en lista som ska bockas av. Så vill jag också kunna jobba när jag är färdig :) Jag var i alla fall förberedd på skrik och gråt från schäferråttan (som är av det lite mer...hmm...talande slaget), men Jezzan var så fokuserad på godisbitarna i min hand att hon inte ens märkte att hon blev stucken. Ja, just det, så hann hon skälla ut en New Foundland/Landseer-korsning, en tollare samt en undulat... 
Milli vilar ut efter Bokskogen
Ready for departure
Videovaka
Och här är äntligen videon på Den Onde och Den Gode. Glöm inte ljudet för en optimal filmupplevelse :)
Vilken träningsdag!
Och den efterlängtade helgen kom, och gick lika obemärkt igen. Är det inte märkligt att just dessa två dagar alltid går så snabbt? I vilket fall som helst tog vi ut råttorna på en härlig skogspromenad i Bokskogen. Just för tillfället är det väl egentligen inte så spännande att gå i skogen, mest kliva runt i snödrivor och undvika att halka. Men mallisen var utom sig av lycka. Ett flexikoppel och så studsade hon loss bland drivorna. Jag vågar tyvärr inte släppa henne helt lös där, med tanke på att det finns ganska mycket vilt och katter... Och så vet jag av erfarenhet att även om de allra flesta blir väldigt fascinerade av att möta just en malamute kan det nog också vara väldigt obehagligt om det plötsligt kommer en svartvit vargliknande skepnad flygande ut från buskarna. Särskilt barn verkar helt säkra på vad detta är för en typ av djur. Som igår när vi mötte en liten förskoleklass på promenad och en av småkillarna ropar "en vaaaaaaarg, eeen VAAAAAARG" vilket leder till att de andra tjugo vänder sig åt vårt håll och skriker i falsett "eeen VAAAAARG, oiiiiiiiiii". Och så fick de stackars förskolelärarna fullt upp med att försöka samla ihop den ylande barnklungan. För alla barn vet ju att vargar är lite farliga.
Lycklig Musebus
Lillråttan var också med i skogen men fick åka ryggsäck med Husse.
Mycket missnöje yttrades inledande över detta (man kan se att hon
ser lite sur ut), men efter en stund var det minsann rätt bekvämt.
Idag har det bara varit en sån kanondag, träningsmässigt sett! Ja, för hundarna alltså...:) Då jag har "självstudievecka" den här veckan har jag idag passat på att lägga lite extra tid på hundarna (vadå, betyder inte självstudier = ledig?).
JEZZI
Idag var det valpkurs igen. Vi började inomhus med att låtsas vara hos veterinären. Valparna blev petade i öronen, munnen, klämda på tassarna, tryckta, lyfta och lagda. Jezzi var väl sådär imponerad men accepterade väl i stort sett allt. Därefter blev det lite kontaktövning innan det var dags att gå ut i kylan. Eftersom Mathias var ledig från jobbet ikväll fick han träna Jezzi idag (han behöver ju också lära sig köra schäfer) medan jag tog ut den stora råttan och tränade lydnad på andra sidan planen. Som det kontrollfreak jag är sneglade jag ju med jämna mellanrum mot valpgruppen så att jag inte gick miste om vad som hände. Första övningen var slalom mellan koner med hundarna kopplade. I slutet av banan stod den beryktade köttbulletallriken (ooo vad vi slet med Milli på den här övningen). Det gick bra förutom att Jezzi, som ibland har stora likheter med den studsande Tigern i Nalle Puh, försökte hugga efter Husses godishand. Hon lyssnar annars otroligt bra på "nej" och inte ens köttbullar kunde få Jezzi att trotsa Husses bestämda röst. Å andra sidan har vi övat upp ett riktigt bra NEJ på den första hunden (kan det vara de luddiga öronen som gör att malamuter inte hör så bra?), så normala hundar kan nog bli smått chockade. Jezzi behöver inte riktigt samma korrigering.
Efter slalomövningen tränades lite inkall med sättande på vänster sida (jaa, jag skrev ju att våra instruktörer är something extra), dock fortfarande under bus och lek. Efter att Jezzi hade förstått att det var köttbullar Husse hade i handen hade hon inga problem att förstå uppgiften. Hon sprang så snabbt att hon liksom lutade, nästan lite som en greyhound i en kurva men utan kurvan :D Hon vill så gärna så gärna att det ska bli rätt! Efter inkallningen blev det en liten kaffepaus (för oss, inte hundarna), och så avslutades dagens lektion med en"av-på-övning". Mycket bra för Jezzi som har lite svårt (eh) att koppla av. Allra sist släppte vi alla valparna på den inhägnade agilitybanan så att de fick leka lite tillsammans. Jezzi var måttligt road av de okända springande hundarna, men hängde glatt på och morrade med om någon annan hund blev mobbad...
Jezzan 13 veckor. Som ni ser har hon redan börjat kräva rosa läder med
bling-bling. Vi får nog ta ett snack om det här, hennes mamma och jag ;)
Tacka vet jag malamute, där dög det med en sele, eller nåt, vilken som helst...
Och ja, hon får in både Canal + och TV 1000 med parabolerna.
MILLI
Medan Mathias och Jezzi tränade valpkurs tog jag ut Storråttan för att träna lite lydnad. Luttrad som jag är vid det här laget av hennes trots och dövhet hade jag preparerat mig med extra gott godis (nystekta blodpuddingsbitar, köttbullar och kalvhjärtebitar), tennisbollen och lädergrejen som hon gillar att bita i. Döm om min förvåning när hon gick som en klocka!! Vi tränade snabba sättanden (check), snabba lägganden (check), fotgående med både höger- och vänstersvängar samt helomvändningar (check), två kanonbra inkallningar (check) och avslutade med två hopp med sättande efter (check). Jag är fortfarande helt lyrisk! Men troligtvis var väl detta årets höjdpunkt, så det är lika bra att jag skriver ner det så jag kommer ihåg det :) Nej, men kanske det har lossnat lite. Vi har tränat mycket på bra kontakt och roligt fotgående. Håll tummarna för att det går framåt nu, så kanske vi kan starta i en appell i slutet av våren :)
Ge oss maat! GEE OSS MAAAT!! Råttorna börjar gadda ihop sig.
Lycklig Musebus
Lillråttan var också med i skogen men fick åka ryggsäck med Husse.
Mycket missnöje yttrades inledande över detta (man kan se att hon
ser lite sur ut), men efter en stund var det minsann rätt bekvämt.
Idag har det bara varit en sån kanondag, träningsmässigt sett! Ja, för hundarna alltså...:) Då jag har "självstudievecka" den här veckan har jag idag passat på att lägga lite extra tid på hundarna (vadå, betyder inte självstudier = ledig?).
JEZZI
Idag var det valpkurs igen. Vi började inomhus med att låtsas vara hos veterinären. Valparna blev petade i öronen, munnen, klämda på tassarna, tryckta, lyfta och lagda. Jezzi var väl sådär imponerad men accepterade väl i stort sett allt. Därefter blev det lite kontaktövning innan det var dags att gå ut i kylan. Eftersom Mathias var ledig från jobbet ikväll fick han träna Jezzi idag (han behöver ju också lära sig köra schäfer) medan jag tog ut den stora råttan och tränade lydnad på andra sidan planen. Som det kontrollfreak jag är sneglade jag ju med jämna mellanrum mot valpgruppen så att jag inte gick miste om vad som hände. Första övningen var slalom mellan koner med hundarna kopplade. I slutet av banan stod den beryktade köttbulletallriken (ooo vad vi slet med Milli på den här övningen). Det gick bra förutom att Jezzi, som ibland har stora likheter med den studsande Tigern i Nalle Puh, försökte hugga efter Husses godishand. Hon lyssnar annars otroligt bra på "nej" och inte ens köttbullar kunde få Jezzi att trotsa Husses bestämda röst. Å andra sidan har vi övat upp ett riktigt bra NEJ på den första hunden (kan det vara de luddiga öronen som gör att malamuter inte hör så bra?), så normala hundar kan nog bli smått chockade. Jezzi behöver inte riktigt samma korrigering.
Efter slalomövningen tränades lite inkall med sättande på vänster sida (jaa, jag skrev ju att våra instruktörer är something extra), dock fortfarande under bus och lek. Efter att Jezzi hade förstått att det var köttbullar Husse hade i handen hade hon inga problem att förstå uppgiften. Hon sprang så snabbt att hon liksom lutade, nästan lite som en greyhound i en kurva men utan kurvan :D Hon vill så gärna så gärna att det ska bli rätt! Efter inkallningen blev det en liten kaffepaus (för oss, inte hundarna), och så avslutades dagens lektion med en"av-på-övning". Mycket bra för Jezzi som har lite svårt (eh) att koppla av. Allra sist släppte vi alla valparna på den inhägnade agilitybanan så att de fick leka lite tillsammans. Jezzi var måttligt road av de okända springande hundarna, men hängde glatt på och morrade med om någon annan hund blev mobbad...
Jezzan 13 veckor. Som ni ser har hon redan börjat kräva rosa läder med
bling-bling. Vi får nog ta ett snack om det här, hennes mamma och jag ;)
Tacka vet jag malamute, där dög det med en sele, eller nåt, vilken som helst...
Och ja, hon får in både Canal + och TV 1000 med parabolerna.
MILLI
Medan Mathias och Jezzi tränade valpkurs tog jag ut Storråttan för att träna lite lydnad. Luttrad som jag är vid det här laget av hennes trots och dövhet hade jag preparerat mig med extra gott godis (nystekta blodpuddingsbitar, köttbullar och kalvhjärtebitar), tennisbollen och lädergrejen som hon gillar att bita i. Döm om min förvåning när hon gick som en klocka!! Vi tränade snabba sättanden (check), snabba lägganden (check), fotgående med både höger- och vänstersvängar samt helomvändningar (check), två kanonbra inkallningar (check) och avslutade med två hopp med sättande efter (check). Jag är fortfarande helt lyrisk! Men troligtvis var väl detta årets höjdpunkt, så det är lika bra att jag skriver ner det så jag kommer ihåg det :) Nej, men kanske det har lossnat lite. Vi har tränat mycket på bra kontakt och roligt fotgående. Håll tummarna för att det går framåt nu, så kanske vi kan starta i en appell i slutet av våren :)
Ge oss maat! GEE OSS MAAAT!! Råttorna börjar gadda ihop sig.
The battle of the dragon
Jag har lovat att skriva och avlägga en liten rapport innan VISSA åker iväg på semester i Egypten :) Somliga har det bra. Själv har jag förberett och monitorerat ungefär femtioelva katter som skulle sövas för sterilisation/kastration. Lunch vid kvart över två (framsteg, igår blev det inte förrän strax efter tre), hem efter skolan, hämta voffarna på dagis, ge den ena mat och iväg med den andra på valpkurs. Och så har jag förberett ett föredrag om behandling av hjärtstillestånd som ska hållas imorgon. Puh!
Här hemma pågår annars en ständig kamp om vem som "äger" vad. Särskilt utsatt är en drake/krokodil/ödla som har en tennisboll till huvud (som Milli äger) och en pipgrej i svansen (som Jezzi äger). Det är ett under att leksaken fortfarande lever. Varje gång den hamnar i fokus går det till ungefär såhär:
1) Milli börjar äga draken och springer iväg med den till sin säng.
2) Jezzi hugger tag i den pipiga svansdelen och försöker slita den från Milli
3) Milli kastar sig runt och försöker gömma draken under sig.
4) Allmän fight utbryter
5) Jezzi ger upp, och låtsas intressera sig för en annan leksak, t ex Den Före Detta Kamelen (se inlägg i Millis gamla blogg), som hon glatt skramlar runt med.
6) Milli tappar koncentrationen på draken för en mikrosekund, och det räcker för att Jezzi ska nappa den och under stor triumf rusa ut med den i köket under stolarna där Milli tycker att det är lite jobbigt att vara.
7) Då Milli inte kommer efter fortsätter triumfen tillbaka in i vardagsrummet (framför Millis nos eller över hennes huvud), där Jezzi kastar in draken under soffan där inte Milli kan nå den.
8) Milli rusar ut i köket och låtsas att hon hittar mat i sin matskål
9) Jezzi rusar efter; mat kan man ju inte missa.
10) Milli kastar sig in i vardagsrummet efter draken, och så börjar det om igen.
Den stackars draken
Milli mäter faktiskt bara hur stort Jezzis huvud har blivit.
JEZZI
I alla fall så var valpkursen kanonbra - bra ledare med bra hundsyn. Det här kommer bara att bli så bra!! De gick ut hårt, med att "sitta fot" vid vänstersidan, gå slalom mellan de andra valparna och deras ägare, och så slutligen några inkall. Jezzi skötte sig utmärkt, den lilla pipan! För att inte tala om hur väl hon skötte sig på introduktionen, när vi alla hade valparna inne i undervisningsrummet! De andra valparna sprang runt, drog i kopplena, skällde, pep - you name it! En fyramånaders schäferhanne som genast satte Jezzis schäferpipande i perspektiv - OMG, Jezzi är mild som en vårblomma jämfört med honom! Han gnällde och pep, vred sig, skällde lite, snurrade runt, pep, pep, pep. Jezzi, hon tittade lite omkring sig, bestämde sig för att de andra valparna faktiskt var lite otäcka, klättrade upp i knäet på mig, och där satt hon, tyst och snäll som ett litet ljus :) Hon var jätteduktig på övningarna, och nästa tisdag är det dags igen. De kör nämligen en "intensivkurs" - varje tisdag och torsdag i tre-fyra veckor. Det ska bli så roligt att se utvecklingen :)
Trött lillråtta efter valpkurs
MILLI
Igår var vi tillbaka på lydnadsträningen. Eftersom jag tydligen är mentalt oförmögen att kunna skilja dåligt väder från bra (snöstorm, är inte det hundträningsväder?) var det bara jag och två till där. Och de hade inte ens sina hundar med. Eftersom mitt mål med Millis träning just nu är att få henne "tillbaka på banan" begränsade jag träningen till några snabba lägganden (jättekul i snön, tycker Milli), inkallningar och några väääldigt korta fotgående. Trots allt - väder och trotshund - gick det bättre än förväntat :) Kul! Jag tror att det är så jag får träna med henne nu ett tag; väldigt kort och intensivt.
Milli har också gått och lagt sig.
Silje, jag loooovar att ta bilder på lillan i helgen så du får se hur hon växer. Video på råttorna kommer också då ;)
Här hemma pågår annars en ständig kamp om vem som "äger" vad. Särskilt utsatt är en drake/krokodil/ödla som har en tennisboll till huvud (som Milli äger) och en pipgrej i svansen (som Jezzi äger). Det är ett under att leksaken fortfarande lever. Varje gång den hamnar i fokus går det till ungefär såhär:
1) Milli börjar äga draken och springer iväg med den till sin säng.
2) Jezzi hugger tag i den pipiga svansdelen och försöker slita den från Milli
3) Milli kastar sig runt och försöker gömma draken under sig.
4) Allmän fight utbryter
5) Jezzi ger upp, och låtsas intressera sig för en annan leksak, t ex Den Före Detta Kamelen (se inlägg i Millis gamla blogg), som hon glatt skramlar runt med.
6) Milli tappar koncentrationen på draken för en mikrosekund, och det räcker för att Jezzi ska nappa den och under stor triumf rusa ut med den i köket under stolarna där Milli tycker att det är lite jobbigt att vara.
7) Då Milli inte kommer efter fortsätter triumfen tillbaka in i vardagsrummet (framför Millis nos eller över hennes huvud), där Jezzi kastar in draken under soffan där inte Milli kan nå den.
8) Milli rusar ut i köket och låtsas att hon hittar mat i sin matskål
9) Jezzi rusar efter; mat kan man ju inte missa.
10) Milli kastar sig in i vardagsrummet efter draken, och så börjar det om igen.
Den stackars draken
Milli mäter faktiskt bara hur stort Jezzis huvud har blivit.
JEZZI
I alla fall så var valpkursen kanonbra - bra ledare med bra hundsyn. Det här kommer bara att bli så bra!! De gick ut hårt, med att "sitta fot" vid vänstersidan, gå slalom mellan de andra valparna och deras ägare, och så slutligen några inkall. Jezzi skötte sig utmärkt, den lilla pipan! För att inte tala om hur väl hon skötte sig på introduktionen, när vi alla hade valparna inne i undervisningsrummet! De andra valparna sprang runt, drog i kopplena, skällde, pep - you name it! En fyramånaders schäferhanne som genast satte Jezzis schäferpipande i perspektiv - OMG, Jezzi är mild som en vårblomma jämfört med honom! Han gnällde och pep, vred sig, skällde lite, snurrade runt, pep, pep, pep. Jezzi, hon tittade lite omkring sig, bestämde sig för att de andra valparna faktiskt var lite otäcka, klättrade upp i knäet på mig, och där satt hon, tyst och snäll som ett litet ljus :) Hon var jätteduktig på övningarna, och nästa tisdag är det dags igen. De kör nämligen en "intensivkurs" - varje tisdag och torsdag i tre-fyra veckor. Det ska bli så roligt att se utvecklingen :)
Trött lillråtta efter valpkurs
MILLI
Igår var vi tillbaka på lydnadsträningen. Eftersom jag tydligen är mentalt oförmögen att kunna skilja dåligt väder från bra (snöstorm, är inte det hundträningsväder?) var det bara jag och två till där. Och de hade inte ens sina hundar med. Eftersom mitt mål med Millis träning just nu är att få henne "tillbaka på banan" begränsade jag träningen till några snabba lägganden (jättekul i snön, tycker Milli), inkallningar och några väääldigt korta fotgående. Trots allt - väder och trotshund - gick det bättre än förväntat :) Kul! Jag tror att det är så jag får träna med henne nu ett tag; väldigt kort och intensivt.
Milli har också gått och lagt sig.
Silje, jag loooovar att ta bilder på lillan i helgen så du får se hur hon växer. Video på råttorna kommer också då ;)
Förvandlingen har börjat, hur ska detta sluta?
Eftersom jag har varit sjuk i en vecka har jag tyvärr inte så mycket att rapportera på träningsfronten. Däremot har lördagen gått i socialiseringsträningens tecken - Jezzi började dagen med att hälsa på tre golden retrievrar på morgonrundan. Efter lunch åkte jag in till min syster och fyra hundar roade sig kungligt genom att jaga varandra genom hennes lägenhet under diverse ljudeffekter. Medan Milli och Vicke relaxade lite i en soffhörna gick Jezzi och Sigge (Jack Russell) en bit på gågatan i Malmö bland barnvagnshjul, prassliga kassar, musik och "Aaah vad sööööt", "Ååååh, är det en schäfer, GUUUUD vad gullig". Nu njuter jag av den kompakta tystnaden som bara kan infinna sig då fyra skällande, morrande, hoppande, lekande och barnsliga hundar blir två sovande hundar i varsitt hörn av vardagsrummet :)
Det har nu visat sig att schäferråttan, som vi på sista tiden starkt har misstänkt är en bortbyting (dvs en trollunge, som på natten har lagts dit av trollen som då också tog den "riktiga" valpen med sig), inte bara är en trollunge, utan också en KARATEGREMLIN som nu utvecklas i all sin fägring! Jag lovar att posta en video så snart den är redigerad. Under tiden se bifogat bevismaterial:
"Ska vi leka lite?" Milli ställer en prövande tass på sin säng som karategremlinen
har lagt beslag på.
"Kanske jag kan dra bort ungen så att jag får tillbaka min säng?"
"Åh, Jezzi... Måste du vara en sån drama queen? Det är faktiskt min säng"
MEN DÅ HÄNDER DET!
Förvandlingen börjar
The beast is BORN!
Hayaaaa!
Kiaaaaaiiii!
Banzaaaai!
Yiiiihaaaaaa!
Ka-POW! Smell my feet dawg..
Milli tröttnade för länge sedan och gick och åt ben istället.
"Äh, så himla barnsligt, liksom."
Vi följer utvecklingen med spänning!
Det har nu visat sig att schäferråttan, som vi på sista tiden starkt har misstänkt är en bortbyting (dvs en trollunge, som på natten har lagts dit av trollen som då också tog den "riktiga" valpen med sig), inte bara är en trollunge, utan också en KARATEGREMLIN som nu utvecklas i all sin fägring! Jag lovar att posta en video så snart den är redigerad. Under tiden se bifogat bevismaterial:
"Ska vi leka lite?" Milli ställer en prövande tass på sin säng som karategremlinen
har lagt beslag på.
"Kanske jag kan dra bort ungen så att jag får tillbaka min säng?"
"Åh, Jezzi... Måste du vara en sån drama queen? Det är faktiskt min säng"
MEN DÅ HÄNDER DET!
Förvandlingen börjar
The beast is BORN!
Hayaaaa!
Kiaaaaaiiii!
Banzaaaai!
Yiiiihaaaaaa!
Ka-POW! Smell my feet dawg..
Milli tröttnade för länge sedan och gick och åt ben istället.
"Äh, så himla barnsligt, liksom."
Vi följer utvecklingen med spänning!
Hopplös unghund och speedad valp
JEZZI:
Mathias undrade om jag hade gett hundarna amfetamin i maten idag.
Jag tycker hon ser helt lugn och harmonisk ut jag.
Det har varit lite som att bo i en tornado idag, men nu ligger bägge däckade i vardagsrummet och vi pimplar lite rödvin. Efter stormandet i lägenheten lyckades vi faktiskt komma iväg till brukshundklubben och få lite tränat. För Jezzis del var det mest miljöträning, som hon klarade jättebra. Hon skuttade glatt ut på planen, redo för träning :)Nästa vecka blir det tågcentralen och gågatan i Malmö. Hon har hälsat en andra gång på Millis bästis Alaska (också malamute), nu utan storasyrran. Det gick bra, lite skäll men hon var nyfiken och "smålekte" lite. Skällandet och pipandet har förresten blivit jättemycket bättre under veckan. Nu är det som om hon aldrig har gjort något annat än morrat :) Jag ska fixa batterier till min lilla kamera och filma de två änglarna tillsammans så att fler kan få njuta av galningarna.
Nu sitter jag väl fint, mamma?
(Observera att öronen håller på att ställa sig upp. De
har bara varit lite hängiga i ett par dagar.)
Ligga ner är lite svårare, men det går.
Sa hon verkligen att jag skulle lyfta den? Sa hon det?
MILLI:
Ja, nu har jag googlat runt och insett att Milli är i en slags andra tonårsperiod, som troligtvis kommer att vara till hon fyller 2. Hurraaa! Det är som att ha vänt på ett mynt. Från att ha varit en duktig, lyssnande (i alla fall oftast) och vänlig själ som låg före de andra i kunskapsnivå både på valpkursen och unghundskursen har vi nu en trotsig, disträ, hörselskadad råtthund som inte ens lyssnar när man petar på henne, och är allmänt "fuck off" så fort man kommer utanför dörren. Det känns fantastiskt roligt, särskilt när jag nu hade tänkt försöka tävla med henne i vår. Suck. Men, det är väl bara att fortsätta, när hon är färdigkrånglad blir det kanske bra till slut ändå. Nu är det alltså verkligen tillbaka till scratch - hon gjorde bättre ifrån sig när hon var 5 månader... Positivt är att hon i alla fall lyssnar när man säger till henne på skarpen och kommer när man ropar in henne.
Idag tränade vi bara kort lite fritt följ, kontaktövningar och avslutade med en kombination av de moment Milli tycker bäst om - hoppet och apporten :) Kombinerat! Vissa grejer gör hon gärna, i alla fall, och just hoppet och apporteringen är två av dessa. Inkallning gillar hon också.
Tja, det gick en liten bit i alla fall... Syns det att jag håller
på att frysa häcken av mig?
Hurraaa vad kul!!
Mathias undrade om jag hade gett hundarna amfetamin i maten idag.
Jag tycker hon ser helt lugn och harmonisk ut jag.
Det har varit lite som att bo i en tornado idag, men nu ligger bägge däckade i vardagsrummet och vi pimplar lite rödvin. Efter stormandet i lägenheten lyckades vi faktiskt komma iväg till brukshundklubben och få lite tränat. För Jezzis del var det mest miljöträning, som hon klarade jättebra. Hon skuttade glatt ut på planen, redo för träning :)Nästa vecka blir det tågcentralen och gågatan i Malmö. Hon har hälsat en andra gång på Millis bästis Alaska (också malamute), nu utan storasyrran. Det gick bra, lite skäll men hon var nyfiken och "smålekte" lite. Skällandet och pipandet har förresten blivit jättemycket bättre under veckan. Nu är det som om hon aldrig har gjort något annat än morrat :) Jag ska fixa batterier till min lilla kamera och filma de två änglarna tillsammans så att fler kan få njuta av galningarna.
Nu sitter jag väl fint, mamma?
(Observera att öronen håller på att ställa sig upp. De
har bara varit lite hängiga i ett par dagar.)
Ligga ner är lite svårare, men det går.
Sa hon verkligen att jag skulle lyfta den? Sa hon det?
MILLI:
Ja, nu har jag googlat runt och insett att Milli är i en slags andra tonårsperiod, som troligtvis kommer att vara till hon fyller 2. Hurraaa! Det är som att ha vänt på ett mynt. Från att ha varit en duktig, lyssnande (i alla fall oftast) och vänlig själ som låg före de andra i kunskapsnivå både på valpkursen och unghundskursen har vi nu en trotsig, disträ, hörselskadad råtthund som inte ens lyssnar när man petar på henne, och är allmänt "fuck off" så fort man kommer utanför dörren. Det känns fantastiskt roligt, särskilt när jag nu hade tänkt försöka tävla med henne i vår. Suck. Men, det är väl bara att fortsätta, när hon är färdigkrånglad blir det kanske bra till slut ändå. Nu är det alltså verkligen tillbaka till scratch - hon gjorde bättre ifrån sig när hon var 5 månader... Positivt är att hon i alla fall lyssnar när man säger till henne på skarpen och kommer när man ropar in henne.
Idag tränade vi bara kort lite fritt följ, kontaktövningar och avslutade med en kombination av de moment Milli tycker bäst om - hoppet och apporten :) Kombinerat! Vissa grejer gör hon gärna, i alla fall, och just hoppet och apporteringen är två av dessa. Inkallning gillar hon också.
Tja, det gick en liten bit i alla fall... Syns det att jag håller
på att frysa häcken av mig?
Hurraaa vad kul!!
Kalla händer och varma tassar
JEZZI:
Idag har vi fortsatt att öva kontakt, sitt, och så inkallning förstås. Vi har också busat med bollen och gått i en "gallertrappa". Det sista var förstås lite otäckt, men efter en stunds tvekan kom hon upp, och oj vad självförtroendet växte :) Vi har tittat på en hel dagisgrupp som gick förbi, och en mamma med sin barnvagn.
Och så har vi fått brev från brukshundklubben - Jezzis valpkurs börjar den 4 februari. KUL :)
Godis på leksakshäst
Lutande hunden från Pisa
Äter gurka - en mycket besvärlig grönsak!
MILLI:
Milli har varit på dagis hela dagen idag och verkade faktiskt lite sliten nu på kvällen när vi skulle gå ut. Fokus är fortfarande på kontakt, och det gick väl hyfsat idag. När kontakten har blivit bättre igen ska vi få upp hennes motivation som också brister. Blää. Men vi har i alla fall börjat. På söndag är det spår igen, det ska nog få upp hennes livsandar. Ska passa på att träna lite lydnad när hon ändå är laddad :)
Hoppas hinna sticka ner till brukshundklubben imorgon och köra lite under eftermiddagen när det är ljust. Vi tränar ju alltid i mörker och blåst på onsdagarna- kanske inte så konstigt att hon inte tycker det är särskilt roligt att vara där.
Alltså, vad tusan håller hon på med???
Idag har vi fortsatt att öva kontakt, sitt, och så inkallning förstås. Vi har också busat med bollen och gått i en "gallertrappa". Det sista var förstås lite otäckt, men efter en stunds tvekan kom hon upp, och oj vad självförtroendet växte :) Vi har tittat på en hel dagisgrupp som gick förbi, och en mamma med sin barnvagn.
Och så har vi fått brev från brukshundklubben - Jezzis valpkurs börjar den 4 februari. KUL :)
Godis på leksakshäst
Lutande hunden från Pisa
Äter gurka - en mycket besvärlig grönsak!
MILLI:
Milli har varit på dagis hela dagen idag och verkade faktiskt lite sliten nu på kvällen när vi skulle gå ut. Fokus är fortfarande på kontakt, och det gick väl hyfsat idag. När kontakten har blivit bättre igen ska vi få upp hennes motivation som också brister. Blää. Men vi har i alla fall börjat. På söndag är det spår igen, det ska nog få upp hennes livsandar. Ska passa på att träna lite lydnad när hon ändå är laddad :)
Hoppas hinna sticka ner till brukshundklubben imorgon och köra lite under eftermiddagen när det är ljust. Vi tränar ju alltid i mörker och blåst på onsdagarna- kanske inte så konstigt att hon inte tycker det är särskilt roligt att vara där.
Alltså, vad tusan håller hon på med???
Tonårshäxan och gullevalpen
JEZZI:
Idag har vi tränat lite sitt, lite ligg och kontaktövning. Vilken skillnad mot en malamute! Jezzi sitter koncentrerat och försöker komma på vad det egentligen är jag vill, och provar de "färdigheter" hon hittills har. Milli tappar koncentrationen efter ungefär 7 sekunder och blir jättefrustrerad om hon inte förstår vad det är jag vill att hon ska göra. Det ska bli så spännande det här - jag har en bra känsla :)
Socialt har vi idag hälsat på grannen med barn i vagn - Jezzi blev jätteglad över att få hälsa, och ungen var överförtjust. Nu på kvällen följde hon med mig och Milli till lydnadsträningen för att hälsa på de andra i spårgruppen. Hon var lite försiktig först, ville inte riktigt gå fram och hälsa, men efter en stund gick det bra. När hon hade blivit lite modigare vågade hon till och med bita lite i en sko. Hon är alltså ganska betänksam innan hon ger sig fram till okända saker, men hon verkar egentligen inte rädd utan bara osäker. Jag tror att det kommer att lösa sig när hon får bättre självförtroende. Jag kommer att träna Milli och Jezzi separat - även gåturerna, då de dels leker så mycket att man knappt kommer framåt, men också då Jezzi anser sig tillhöra Millis flock när vi möter andra människor och hundar. Detta märkte jag tydligt igår, när jag hade dem tillsammans i rasthagen och min kompis Linnéa kom dit med sin unga Norwichterrier Eddie (som Milli äääälskar). Milli ville gärna leka med Eddie, medan Jezzi ansåg att Eddie var någon som hon kunde trycka ner, och så var det helt plötsligt två hundar som var på stackars Eddie. Då de hade lekt en stund kom en av Millis bästa vänner förbi - huskyn Alfie. Jag tog upp Jezzi då ägaren sa att Alfie kunde vara lite "klumpig" mot valpar och Milli och Alfie raceade runt under höga protester från Jezzi. När de hade sprungit av sig det värsta tyckte jag att jag kunde släppa ner Jezzi, och hon var genast med på Millis team - Milli käftslogs med Alfie och Jezzi nafsade Alfie i hasorna :) Så från och med nu ska Jezzi få träffa hundar utan Milli, då hon blir vääääldigt kaxig i "storasysters" sällskap...
Igår på kvällen träffade hon också Vicke och Sigge - min systers hundar - en liten stund. Det gick jättebra; särskilt Sigge var överförtjust att träffa någon i sin egen storlek (Jack Russell). Vi hoppas kunna träffas igen i helgen så får de leka lite fritt.
Annars är hon väldigt duktig på att tala om när hon behöver gå ut, och därför har det bara hänt några enstaka olyckor när hon har lekt (och det blir akut). Mycket bra :)
Åh, jag ska bara...blunda en liten stund...kommer snart...
MILLI:
Camilla berättade att malamuterna vid denna åldern tydligen går in i en "andra tonårsfas" och det kan man fanken märka. Milli är helt okoncentrerad, disträ, stundvis helt döv och prövar verkligen sina - och mina - gränser. Idag hade vi en av många "diskussioner" på brukshundklubben, där hon (med sitt vanliga trotsbeteende) sprang framför mig, stirrade mig i ögonen, skällde utmanande och trotshögg mig i jackärmen. Skithund. Jag är så glad att jag fick veta redan innan av Millis fantastiska uppfödare att det är såhär det kommer att vara i vågor. Många malamuter prövar ledarskapet med jämna mellanrum, på sina egna mer eller mindre subtila sätt, och det kan nog vara tusan så obehagligt om man inte vet att det kommer, och hur det yttrar sig. Nu har ju den här damen varit sån här sedan hon var 10 veckor gammal, så det är ju inget nytt. Och jag har provat otaliga metoder - allt från att ignorera, till att nypa henne i öronen, brotta omkull henne, lyfta upp henne, osv osv. Nu stirrar jag bara tillbaka, säger NEJ med min mörkaste röst, kommenderar henne att lägga sig (och det gör hon), och så ska hon ligga kvar tills jag säger att hon får komma upp igen. Så prövar hon samma sak igen, och kanske en gång till, men så helt plötsligt har hon prövat färdigt - hennes plats i flocken är fortfarande densamma - och så fortsätter vi med vad vi höll på med. Faktiskt lyssnar hon alltid bättre efter en sån här episod, så helt negativt är det inte. Och vanligtvis så dröjer det flera månader till nästa gång hon försöker, och under tiden är hon snäll och vänlig som en ängel.
Men men, på grund av den dåliga koncentrationen och den allmänna formen på henne är nu målet de närmaste två veckorna att få upp hennes jobbvillighet och hörsel igen. Back to basics, alltså. Kontakt, kontakt, kontakt. Jag har redan förberett mig genom att fixa riktigt gott godis till vovvarna - grillade korvbitar och ugnsbakade blodpuddingsbitar. De snusade runt i köket och såg så suktande ut :D I've got the power!! Bra att båda är såna godisfantomer:)
Så här var det liksom meningen att det skulle vara...
...men så ibland blir det lite konstigt...
...och ibland blir det bara helt fel.
Man vet aldrig vilken konstellation som döljer sig i bagaget när man öppnar :)
Idag har vi tränat lite sitt, lite ligg och kontaktövning. Vilken skillnad mot en malamute! Jezzi sitter koncentrerat och försöker komma på vad det egentligen är jag vill, och provar de "färdigheter" hon hittills har. Milli tappar koncentrationen efter ungefär 7 sekunder och blir jättefrustrerad om hon inte förstår vad det är jag vill att hon ska göra. Det ska bli så spännande det här - jag har en bra känsla :)
Socialt har vi idag hälsat på grannen med barn i vagn - Jezzi blev jätteglad över att få hälsa, och ungen var överförtjust. Nu på kvällen följde hon med mig och Milli till lydnadsträningen för att hälsa på de andra i spårgruppen. Hon var lite försiktig först, ville inte riktigt gå fram och hälsa, men efter en stund gick det bra. När hon hade blivit lite modigare vågade hon till och med bita lite i en sko. Hon är alltså ganska betänksam innan hon ger sig fram till okända saker, men hon verkar egentligen inte rädd utan bara osäker. Jag tror att det kommer att lösa sig när hon får bättre självförtroende. Jag kommer att träna Milli och Jezzi separat - även gåturerna, då de dels leker så mycket att man knappt kommer framåt, men också då Jezzi anser sig tillhöra Millis flock när vi möter andra människor och hundar. Detta märkte jag tydligt igår, när jag hade dem tillsammans i rasthagen och min kompis Linnéa kom dit med sin unga Norwichterrier Eddie (som Milli äääälskar). Milli ville gärna leka med Eddie, medan Jezzi ansåg att Eddie var någon som hon kunde trycka ner, och så var det helt plötsligt två hundar som var på stackars Eddie. Då de hade lekt en stund kom en av Millis bästa vänner förbi - huskyn Alfie. Jag tog upp Jezzi då ägaren sa att Alfie kunde vara lite "klumpig" mot valpar och Milli och Alfie raceade runt under höga protester från Jezzi. När de hade sprungit av sig det värsta tyckte jag att jag kunde släppa ner Jezzi, och hon var genast med på Millis team - Milli käftslogs med Alfie och Jezzi nafsade Alfie i hasorna :) Så från och med nu ska Jezzi få träffa hundar utan Milli, då hon blir vääääldigt kaxig i "storasysters" sällskap...
Igår på kvällen träffade hon också Vicke och Sigge - min systers hundar - en liten stund. Det gick jättebra; särskilt Sigge var överförtjust att träffa någon i sin egen storlek (Jack Russell). Vi hoppas kunna träffas igen i helgen så får de leka lite fritt.
Annars är hon väldigt duktig på att tala om när hon behöver gå ut, och därför har det bara hänt några enstaka olyckor när hon har lekt (och det blir akut). Mycket bra :)
Åh, jag ska bara...blunda en liten stund...kommer snart...
MILLI:
Camilla berättade att malamuterna vid denna åldern tydligen går in i en "andra tonårsfas" och det kan man fanken märka. Milli är helt okoncentrerad, disträ, stundvis helt döv och prövar verkligen sina - och mina - gränser. Idag hade vi en av många "diskussioner" på brukshundklubben, där hon (med sitt vanliga trotsbeteende) sprang framför mig, stirrade mig i ögonen, skällde utmanande och trotshögg mig i jackärmen. Skithund. Jag är så glad att jag fick veta redan innan av Millis fantastiska uppfödare att det är såhär det kommer att vara i vågor. Många malamuter prövar ledarskapet med jämna mellanrum, på sina egna mer eller mindre subtila sätt, och det kan nog vara tusan så obehagligt om man inte vet att det kommer, och hur det yttrar sig. Nu har ju den här damen varit sån här sedan hon var 10 veckor gammal, så det är ju inget nytt. Och jag har provat otaliga metoder - allt från att ignorera, till att nypa henne i öronen, brotta omkull henne, lyfta upp henne, osv osv. Nu stirrar jag bara tillbaka, säger NEJ med min mörkaste röst, kommenderar henne att lägga sig (och det gör hon), och så ska hon ligga kvar tills jag säger att hon får komma upp igen. Så prövar hon samma sak igen, och kanske en gång till, men så helt plötsligt har hon prövat färdigt - hennes plats i flocken är fortfarande densamma - och så fortsätter vi med vad vi höll på med. Faktiskt lyssnar hon alltid bättre efter en sån här episod, så helt negativt är det inte. Och vanligtvis så dröjer det flera månader till nästa gång hon försöker, och under tiden är hon snäll och vänlig som en ängel.
Men men, på grund av den dåliga koncentrationen och den allmänna formen på henne är nu målet de närmaste två veckorna att få upp hennes jobbvillighet och hörsel igen. Back to basics, alltså. Kontakt, kontakt, kontakt. Jag har redan förberett mig genom att fixa riktigt gott godis till vovvarna - grillade korvbitar och ugnsbakade blodpuddingsbitar. De snusade runt i köket och såg så suktande ut :D I've got the power!! Bra att båda är såna godisfantomer:)
Så här var det liksom meningen att det skulle vara...
...men så ibland blir det lite konstigt...
...och ibland blir det bara helt fel.
Man vet aldrig vilken konstellation som döljer sig i bagaget när man öppnar :)
Ett kom-igång på det nya året
JEZZI
Idag har Jezzi mest fått fortsätta "upptäcka världen". Vi har busat med bollar, tränat koppelträning, balanserat på stenar, hittat leksaker och godis på alla möjliga ställen. Dessutom har hon tuggat sönder en tom toarulle (bättre än alla andra leksaker), hälsat på en golden retriever och en border collie, bitit matte, bråkat med Milli, och allt det där andra som händer varje dag. Hon har två attacksätt. Det första ("Tysta Döden") är att hon smyger sig fram till sitt "byte" (fot/ben/arm/stövel/hund/saker som hänger) och blixtsnabbt borrar in sina vassa tänder i vad-det-nu-kan-vara. Ibland hör man bara hur det klapprar bakom en, och då gäller det att akta fötterna, för då är fröken Vasstand igång med sina langoljärkäftar. Det andra ("Kamikazepiloten") är att hon med ett skri (aaaAAAAAA!!) kastar sig fram och hugger bytet under skäll och morr. Jag kan inte minnas att Milli hade så vassa tänder. Tydligen gör Mathias det.
Inte heller trodde jag att jag skulle träffa en hund som är hungrigare än Milli (och då pratar vi om en som fick tag på en fodersäck på dagis och åt så mycket att hon fick övernatta på djursjukhuset). Jezzi blir helt vild när hon ska få mat, hon gapar i högan sky och beter sig som om hon inte har fått mat sen hon kom till Sverige. Hon äter och dricker med så god aptit, att hon till och med lyckas få fram tävlingslystnaden i smådrickaren Milli, som i vanliga fall dricker ungefär en halv liter per dag. Men Jezzi ska minsann inte få allt vatten, tycker Milli, och så står de där och slafsar i sig vatten ur samma skål :)
Hon har också lärt sig att "stänga av" på ett bra sätt, särskilt inne i sin bur. Där kopplar hon nästan direkt av och går och lägger sig. Nätterna är heller inget problem- de första fyra dagarna tog vi ut henne på natten, men nu sover hon till 6-7 utan problem.
Vi har hittat leksaker och godis på en massa kul ställen!
Babyschäfer på väg.
Fullt ös medvetslös
Min styvmamma säger att jag är den sötaste babyn i hela världen,
och när jag blir stor ska jag bli polis. Eller vakthund! Eller drottning!!
Att sno "syrrans" ben var väl kanske ingen jättebra idé...
MILLI
Idag provade vi en lättare övning med uppletande av föremål för första gången. Hon tyckte det var jätteroligt, och det är bara helt underbart att se en hund som Milli, som i vanliga fall aldrig engagerar sig med liv och lust i något, fara iväg som en projektil genom snårskogen :) Hon tycker det är precis lika roligt med spår - jag kan knappt hålla henne när hon vet att hon ska få spåra, och jag får springa efter henne mellan träden när hon är igång.
Därefter tränade vi lite kontaktövningar, då det har blivit lite dåligt med lydnadsträningen över jul och nyår vilket märks direkt på henne. Nu gäller det att jobba upp en bra och rolig kontakt igen!
Därutöver har hon fortsatt sin nya roll som gudasnäll och tålmodig uppfostrande "storasyster" till Den Lille Vampyren. Det är så fascinerande bara att sitta och se på dem tillsammans, hur de visar varandra signaler hela tiden. Milli visar tydligt vad hon accepterar och inte, och lillan är så snabb så snabb med att slicka sig om munnen och sniffa i Millis mungipor om hon gör bort sig och går över gränsen. De kan leka i flera timmar - alltid på bägges initiativ. Är det inte den ene som startar leken så är det den andre. Så hugger de mot varandra, morrar, nyps, stirrar, puffar med tassarna. Men så ibland, när de båda har tröttat ut varandra, så ser man hur den lilla kommer och lägger sig nära Milli, och så sover de sida vid sida.
Min vackra vackra polarpärla :)
Jag. Måste. Bara. Få. Vila. Lite.
Idag har Jezzi mest fått fortsätta "upptäcka världen". Vi har busat med bollar, tränat koppelträning, balanserat på stenar, hittat leksaker och godis på alla möjliga ställen. Dessutom har hon tuggat sönder en tom toarulle (bättre än alla andra leksaker), hälsat på en golden retriever och en border collie, bitit matte, bråkat med Milli, och allt det där andra som händer varje dag. Hon har två attacksätt. Det första ("Tysta Döden") är att hon smyger sig fram till sitt "byte" (fot/ben/arm/stövel/hund/saker som hänger) och blixtsnabbt borrar in sina vassa tänder i vad-det-nu-kan-vara. Ibland hör man bara hur det klapprar bakom en, och då gäller det att akta fötterna, för då är fröken Vasstand igång med sina langoljärkäftar. Det andra ("Kamikazepiloten") är att hon med ett skri (aaaAAAAAA!!) kastar sig fram och hugger bytet under skäll och morr. Jag kan inte minnas att Milli hade så vassa tänder. Tydligen gör Mathias det.
Inte heller trodde jag att jag skulle träffa en hund som är hungrigare än Milli (och då pratar vi om en som fick tag på en fodersäck på dagis och åt så mycket att hon fick övernatta på djursjukhuset). Jezzi blir helt vild när hon ska få mat, hon gapar i högan sky och beter sig som om hon inte har fått mat sen hon kom till Sverige. Hon äter och dricker med så god aptit, att hon till och med lyckas få fram tävlingslystnaden i smådrickaren Milli, som i vanliga fall dricker ungefär en halv liter per dag. Men Jezzi ska minsann inte få allt vatten, tycker Milli, och så står de där och slafsar i sig vatten ur samma skål :)
Hon har också lärt sig att "stänga av" på ett bra sätt, särskilt inne i sin bur. Där kopplar hon nästan direkt av och går och lägger sig. Nätterna är heller inget problem- de första fyra dagarna tog vi ut henne på natten, men nu sover hon till 6-7 utan problem.
Vi har hittat leksaker och godis på en massa kul ställen!
Babyschäfer på väg.
Fullt ös medvetslös
Min styvmamma säger att jag är den sötaste babyn i hela världen,
och när jag blir stor ska jag bli polis. Eller vakthund! Eller drottning!!
Att sno "syrrans" ben var väl kanske ingen jättebra idé...
MILLI
Idag provade vi en lättare övning med uppletande av föremål för första gången. Hon tyckte det var jätteroligt, och det är bara helt underbart att se en hund som Milli, som i vanliga fall aldrig engagerar sig med liv och lust i något, fara iväg som en projektil genom snårskogen :) Hon tycker det är precis lika roligt med spår - jag kan knappt hålla henne när hon vet att hon ska få spåra, och jag får springa efter henne mellan träden när hon är igång.
Därefter tränade vi lite kontaktövningar, då det har blivit lite dåligt med lydnadsträningen över jul och nyår vilket märks direkt på henne. Nu gäller det att jobba upp en bra och rolig kontakt igen!
Därutöver har hon fortsatt sin nya roll som gudasnäll och tålmodig uppfostrande "storasyster" till Den Lille Vampyren. Det är så fascinerande bara att sitta och se på dem tillsammans, hur de visar varandra signaler hela tiden. Milli visar tydligt vad hon accepterar och inte, och lillan är så snabb så snabb med att slicka sig om munnen och sniffa i Millis mungipor om hon gör bort sig och går över gränsen. De kan leka i flera timmar - alltid på bägges initiativ. Är det inte den ene som startar leken så är det den andre. Så hugger de mot varandra, morrar, nyps, stirrar, puffar med tassarna. Men så ibland, när de båda har tröttat ut varandra, så ser man hur den lilla kommer och lägger sig nära Milli, och så sover de sida vid sida.
Min vackra vackra polarpärla :)
Jag. Måste. Bara. Få. Vila. Lite.
Det var en svensk, en dansk och en norsk...
...och så en svensk till. Och vilka är vi då? De två svenskarna är matte Anneli (jag), och husse Mathias, två glada noviser i hundvärlden. Den danska är malamuteråttan Milli, snart 1,5 år, världsbäst på att charma godisfickorna tomma hos folk hon möter. Den norska är schäferråttan - lillfisen - Jezzi, 10 veckor, även kallad Viper. Eller huggormsprinsessan...
Syftet med denna bloggen är tänkt att vara en typ av träningsdagbok för hundarna. Dels för min egen del - det är bra att skriva ner vad man har tränat och hur det har gått, samtidigt som det sätter lite press på mig så att jag någon gång - helst snarast - får tummen ur och börjar tävla. Dels för alla andra som vill veta vad det egentligen är vi håller på med. Milli har ju sedan ett tag en egen blogg Polarhundspraktikanterna, men eftersom jag är tidsekonomisk (lat) samlar jag båda vovvarna här.
Varsågoda!
"Jag lovar, de är skitvassa!" "Ha ha ha! Go ahead, make my day, punk..."
Milli lär lillan: "Ta lite längre in på repet så får du mycket bättre grepp"
"Min är större." "Nej, MIN är större!" "Nej MIN!"
Syftet med denna bloggen är tänkt att vara en typ av träningsdagbok för hundarna. Dels för min egen del - det är bra att skriva ner vad man har tränat och hur det har gått, samtidigt som det sätter lite press på mig så att jag någon gång - helst snarast - får tummen ur och börjar tävla. Dels för alla andra som vill veta vad det egentligen är vi håller på med. Milli har ju sedan ett tag en egen blogg Polarhundspraktikanterna, men eftersom jag är tidsekonomisk (lat) samlar jag båda vovvarna här.
Varsågoda!
"Jag lovar, de är skitvassa!" "Ha ha ha! Go ahead, make my day, punk..."
Milli lär lillan: "Ta lite längre in på repet så får du mycket bättre grepp"
"Min är större." "Nej, MIN är större!" "Nej MIN!"
